Svar på ”Jag vill sälja min dotter som slav – vad anser prästerskapet om det?”
Jag har tröttnat på att folk om och om igen postar den påhittade insändaren på Facebook. Här är lite fakta och funderingar som klargör en del.
Slaveri (och liknande former av ofrihet) var en viktig del av ekonomin i många samhällen långt in i tidigmodern tid. Eftersom slaveri existerade och var en viktig del av samhället så behövdes det regler, ergo det står om slaveri i Moseböckerna (att det också står i Bibeln om hur man gör när man skall frige slavar (5 Mos 15) – vilket gör att Bibelns regler är mer toleranta än i många andra motsvarande kulturer glömmer många bort).
En del av mat-, renhets- och klädreglerna hade säkert att göra med att de kringboende folkens traditioner. Judarna skulle särskilja sig från dem och inte assimileras och anpassa sig efter folk som tillbad falska avgudar. Enligt dåtida synsätt var matreglerna särskilt viktiga att reglera eftersom att äta mat tillsammans markerade en viss tillhörighet (detta finns i många semitiska kulturer fortfarande) – för att judarna inte skulle lockas att dyrka Baal så skulle de inte heller äta som kananeerna.
Om dödsstraffen för att arbeta på sabbaten och att göra uppror mot sina föräldrar så kan man säga två saker. Till att börja med så är dödsstraffet förmodligen inte tänkt att tolkas som ett verkligt straff i alla fall. Studerar man till exempel från liknande kulturer som exempelvis Hammurabis lagar så kan man se att de hårda straffen snarare handlar om vilken makt och helighet laggivaren besitter. Att dödsstraffet inte alltid skulle verkställas är ju berättelsen om Jesus och äktenskapsbryterskan ett utmärkt exempel på – det handlade ju just om man verkligen skulle verkställa dödsstraffet i vissa fall. Varför just uppror mot föräldrar och arbete på sabbaten skulle straffas är dock inte svårt att förstå. Upproriska och respektlösa barn ses som något vedervärdigt i nästan alla kulturer, det är bara i vår sjuka kultur där man idealiserar tonårsuppror etc. som man tycker annorlunda. Att man inte skulle jobba på sabbaten har ju att göra med att Gud beordrade människan att vila och tänka på Gud. Ganska juste att som minimikrav ära universums skapare och den som gav dig liv genom att ta det lite lugnt en gång i veckan.
Reglerna gäller en brons- och järnålderskultur och en judisk teokrati som inte finns längre. I Bibeln så sluter Gud förbund med folk. De reglerna som citeras gäller det förbund som Gud har med det judiska folket att göra – det har ingenting att göra med konkreta problem som en kristen skulle ha. Det vore ungefär som att en västgöte skulle låtsas att ha problem att leva i dagens samhälle på grund av det som står i Västgötalagen från 1220 e.Kr. Det betyder inte att Västgötalagen är dålig, den var ett steg framåt under medeltiden och exakt samma sak kan sägas om det som står i Moseböckerna i förhållande till det som står i Nya testamentet. Att försöka låtsas som om dessa regler gäller nu är bara ett exempel på att dagens obildade människor tror att dagens samhälle är den norm som skall bestämma hur allting ur historien skall bedömas.
Den som inte bemödar sig som att som god medmänniska försöka förstå det man kritiserar kan inte heller gnälla när deras raljeras ignoreras utan vidare.
Den påhittade insändaren är inte ett exempel på att Bibeln är ond skrift. Den är ett exempel på att nutidsmänniskan inte förstår religiösa skrifter eller historia.
Mer jamsande från den sekulära hjärntrusten
Sturmark et al har skrivit en debattartikel som bemöter Björklunds och regeringens http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/myt-att-kristendomen-byggt-sverige_4344755.svd?tabSel6010135=1 och http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=253147
Som vanligt när det har att göra med Sturmark så varas enfald, med faktafel och förenklingar. Här är några axplock:
”Många tror att en majoritet av svenska folket är kristna.”
Kommentar: Jasså vem tror det? Jag har hört detta endast från nyanlända invandrare.
”Dessa goda värderingar och den människosyn Björklund syftar på och önskar är i själva verket inte alls specifikt kristna. De växte fram i en etisk-filosofisk kontext inom grekisk och indisk filosofi och hos många andra ickereligiösa filosofer och tänkare långt innan kristendomen föddes. Till exempel formulerande den kinesiske filosofen Konfucius den ”gyllene regeln” i skrift cirka 500 år innan den tillskrevs Jesus.”
Kommentar: Ja för Konfucius och indisk filosofi har ju haft en sådan enorm påverkan på Västvärlden … I sammanhanget spelar det väl mest roll vilken källa som påverkat oss – inte vem som har det idéhistoriska patentet på en idé. Sen är det klart att grekisk/romersk filosofi också påverkat, men det har ju påverkat oss tack bland annat tack vare att det fanns en religion som integrerade religion med filosofi. Falsk dikotomi: det är inte grekisk filosofi eller kristendom, det handlar om grekisk filosofi och kristendom.
”Utvecklingen av det moderna samhällets syn på medicinsk etik, jämställdhet, homosexualitet, äktenskap, vetenskap med mera har vi inte religionen att tacka för, utan den sekulära humanistiska etiken.”
Kommentar: Om man då bortser från de fall där sekulär liberalism ledde till att mörda folk (franska revolutionen) och det faktum att rötterna till det moderna samhällets syn på jämställdhet, medicinsk etik, äktenskap och vetenskap finns att finna i annat än sekulär humanism. Den amerikanska revolutionen föregick den franska och läser man de viktigaste dokumenten därifrån så ser man tydligt att religionen och Gud spelade en viktig roll för grundläggandet av individers rättigheter.
”I religionskunskapen (ett ämne som snarare borde kallas livs- åskådningskunskap) ska man alltså berätta om alla de olika sätt mänskligheten har utvecklat för att besvara de existentiella frågorna och beskriva människans plats i tillvaron. Där ska ingå undervisning om kristendom, men inte i kristendom.”
Kommentar: Vem säger att undervisningen skall ske i kristendom? Att ta upp positiva (och negativa också för den delen) effekter som kristendomen haft på Europa är inte undervisning i kristendom. Björklund har uttryckligen sagt att kristendomens särställning inte har att göra med att kristendomen är bättre än andra religioner
En gammal mans gamla upptäckter
Alla som läst religionsvetenskap på universitetet har kommit i kontakt med teorierna om att Bibeln är en samling av diverse stamlegender, myter etc. Nu sparkar Hans Furuhagen in en redan öppen dörr … typ. Han har skrivit en bok som heter Bibeln och arkeologerna.
Enligt vad man kan läsa I DN (http://www.dn.se/dnbok/dnbok-hem/bibeln-star-i-vagen-for-arkeologin) och i Dagen http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=250691) så handlar det om att en del arkeologer ansträngt sig för att få arkeologiska fynd att passa in i sin kristna världsbild. Han nämner inte att ateistiska arkeologer gjort ungefär samma sak. Lämningar som tycks peka på Bibelns trovärdighet tolkas annorlunda därför att de inte stämmer med den förutfattade meningen att Bibeln är opålitlig som källa. För den som har tråkigt och vill veta mer om det sistnämnda kolla in följande som bekräftar föregående påstående: http://www.youtube.com/watch?v=NWawVUZg3Es
Toleransen för hyckleriet
Ibland saknar jag filosofistudierna. Ibland saknar jag diskussioner kring huruvida ett klart definierat argument är hållbart eller inte. Ibland saknar jag att veta exakt vad det är som diskuteras. Att livets frågor inte enkelt går att paketera och dissekera är naturligtvis inget jag är ledsen över, men det tär på själen att höra människor ventilera åsikter för att det känns behagligt snarare än för att det som sägs är vettigt.
Vad jag reagerar på om och om igen då jag läser krönikor, kommentarer på sociala medier och debattartiklar, är hur många människor som saknar förmågan att vara konsekventa. Hyckleri och dubbelmoral tycks vara standarden snarare undantaget för alla debatter oavsett om det handlar om skattepolitik eller religion.
Låt oss ta ordkriget kring en krönika som Marcus Birro skrivit: ”Att älska är svårt” ( http://www.expressen.se/kronikorer/marcusbirro/1.2331532/marcus-birro-att-alska-ar-svart) Jenny Östergren skrev ett svar till krönikan med titeln ”Att hetsa upp sig över Jesus i en läderbralla känns därmed som en kränkning” (läs den på http://www.expressen.se/kronikorer/jennyostergren/1.2338039/jenny-ostergren-att-hetsa-upp-sig-over-jesus-i-en-laderbralla-kanns-darmed-som-en-krankning).
Östergrens artikel påminner mig om att den nya fundamentalisten inte är religiös utan helt sekulär. I grund och botten handlar fundamentalism om oförmågan eller kanske oftare om oviljan att kritiskt granska sin egen position och även att försöka att förklara sin egen position för någon som inte delar denna. Östergrens svar är just ett sådant fundamentalistiskt svar som inte försöker förklara sin egen position utan istället hånar och förvränger. Birro försökte förklara att något heligt är något värdefullt som andra inte utan anledning skall spotta på eller dra ner i smutsen. Birros resonemang (om än oftare poetiskt än argumenterade – snälla Birro var tydligare i dina resonemang) handlade om hur religion behandlas i dagens samhälle i allmänhet. Östergrens svar fokuserar på exemplet på Jesus i läderbyxor (detta ämne gavs en hel mening i Birros krönika). Östergrens svar avslutas med en tämligen pladdrande och osammanhängande svada om vad som är heligt. Östergren tar upp Eva Dahlgrens föreställning Ingen är som jag och menar att heligheten enligt denna är ”vördnaden för varje människas inre universum”. Att föregående inte är Östergrens egen slutsats är ju tydligt eftersom hon inte vördar Birros inre universum. Sen skriver Östergen: ”Humor är kanske det heligaste av allt. Flatgarvet som fanatismens bästa motmedel”. Mitt motförslag är att hånskrattet är det främsta uttryckssättet för den typ av fundamentalism som Östergren tillhör. Ett annat tydligt exempel på detta är Magnus Betnér som kallade en hel show för ”Ingenting är heligt”, men som ändå med jämna mellanrum känner att han behöver moralisera kring diverse saker. Inget är heligt så länge inte Betnér tycker det alltså …
Vad var det som Birro alluderade till och Östergren skrev om? Naturligtvis Elisabeth Ohlson Wallins kontroversiella fotoutställningar. Det kontroversiella var och är blandningen av religiösa motiv och människor i vågade kläder som uppvisar homosexuella affektioner.
Jag vill klargöra två saker. För det första, bara för att ett kulturellt fenomen skapar debatt och kontrovers betyder det inte att det är bra konst eller tänkvärt. För det andra, så är det faktum att Elisabeth Ohlson Wallin utsatts för mordhot inte ett bevis på att det hon gjort är progressivt eller vettigt.
Motivet eller driften bakom Ohlson Wellins diverse fotoutställningar är för mig relativt irrelevant. Det spelar ingen större roll om hon ville visa på Guds allomfattande kärlek för HBT-personer eller inte. Poängen är att hon borde ha fattat att hennes verk skulle öka motsättningar mellan olika grupper och väcka ont blod snarare än inbjuda till en rationell debatt (en rationell debatt som faktiskt skulle hjälpa HBT-personer att accepteras). Jag hade också kunnat bidraga till irrationell och hatisk debatt i samhället om jag så ville. Ett exempel på hur jag hade kunnat göra det följer nu.
Min utställning hade jag kallat för ”Kärleksfull underkastelse” och dess tema hade varit att ateistiska kvinnor när som helst är fria att underkasta sig den könsmaktsordning som skapats av den kristna guden. Första bilden hade varit en wanted-poster föreställande Mary Wollstonecraft. Texten hade lytt: ”Efterlyst för att hon rymt från köket. Efterlyses levande eller bytes mot lydigt fruntimmer från Sydostasien”. Nästa bild hade varit en photoshopad bild på Gudrun Schyman iförd nunnekläder med texten: ”Nu har hon lärt sig att tiga i församlingen”.
Hade ovanstående hjälpt till med att skapa en diskussionsplattform om könsroller? Nej naturligtvis inte eftersom det är plumpt och barnsligt.
Poängen är i någon mån att rättigheter och kreativ frihet aldrig kan löskopplas det samhälle som vi faktiskt alla lever i. Yttrandefrihet är viktigt för ett bra samhälle men det är lika viktigt att de som lever i samhället faktiskt jobbar för gemensam respekt och medmänsklighet. Denna respekt uppnås bara om man faktiskt bryr sig om de människor som är ens meningsmotståndare och vad de tror på, snarare än letar efter ryggdunkningar från folk som delar ens åsikter. Skall vi ha ett samhälle som är tolerant på riktigt så måste vi respektera folks gränser för helighet. Inte in i absurdum men respekten skall åtminstone vara utgångspunkten.
Det hycklande med både Ohlson Wahlins utställningar är att hon försökte gestalta kärlek men inte visade någon större kärlek gentemot dem med en mer konservativ syn än hennes egen. Att Östergren inte fattar Birros artikel detta beror på att hon inte har någon större empati för den andra sidan i debatten – och det var väl just det diskussionen om HBT och religion handlade om till att börja med.
Läs kommentarer från annat folk på Dagen:
Fördunklande expertis?
Det är alltid trevligt när de som skriver debattartiklar har kunskap och erfarenhet inom det område som denne skriver inom. Så är även fallet i Staffan Bergströms debattartikel ”Det finns inget befruktningsögonblick” http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=209676 Det är också helt klart (även för en person som jag själv som saknar en del kunskap i ämnet) att ”befruktningsögonblicket” såsom det kanske ter sig för folk, inte stämmer med det komplexa orsaksförslopp som kan kartläggas inom biologi, medicin, zoologi etc.
Det som är mindre trevligt är att det är otydligt vad artikelns tes (ges av rubriken) betyder för den moralfilosofiska frågan om abort och människovärde. Såsom jag läser artikeln så anser jag att det finns en fara att artikelns tes misstolkas som ett bra argument för fri abort (för det är det inte).
Författaren skriver åtskilligt om dödsfall gällande illegala och misslyckade aborter. Dessa är tragiska och jag kan inte föreställa mig det lidande som finns i vissa delar av världen. Jag tycker dock inte att detta lidande är det mest centrala för frågan om abort. Den mest centrala frågan måste handla om när vi anser att något kan kallas människa och när något inte är det. Om foster på två månader är en människa så spelar misären mindre roll, att döda ett foster är att döda en människa. Endast om fostret inte är en människa kan kvinnors lidande runt om i världen vara det mest centrala.
Bergström skriver: ”En mycket viktigare aspekt (än att säga att livet börjar i befruktningsögonblicket) är att ta ställning till vad som är ’skyddsvärt liv’”. För en kristen är utgångspunkten för mänskligt värde inte att försöka peka ut en specifik punkt i utvecklingen och säga här är ”befruktningsögonblicket”. Utgångspunkten för en kristen måste vara själens vara eller ickevara. Om ett foster har en själ så är det ”skyddsvärt liv” oavsett vilken fas i utvecklingen denne må vara i. Bergström talar om ett slutande plan – jag ser det mer som ett ”antingen eller”-förhållande. Knäckfrågan är själen och inte sena aborter. Det är själen som äger mänskliga rättigheter utifrån ett kristet tänkande, inte celler som delar sig eller neuronala nätverk.
En del menar att det inte finns goda argument för att vi har en själ och att detta skall betraktas som tro och därför inte skall påverka samhällets lagar. Jag menar att det finns utmärkta skäl att tro att vi har en själ (oavsett tro eller icketeism) och att en kristen människosyn visst kan påverka samhället utan att sekularisterna behöver gå ner i spagat.
Artikeln hade varit bättre om den fokuserat på att antingen förneka eller bejaka själens existens. På så sätt hade frågan ställts på sin spets och läsarna hade bättre förstått varför ämnet befruktningsögonblick är relevant.
Konsten att skjuta sig i foten
Höll på att garva ihjäl mig när jag läste Mikael Nilssons debattartikel på
http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/samhalle/article6313329.ab
och om den på
http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=197920
Skall inte slösa tid på ett längre inlägg utan vill bara påpeka en sak: public service-kanalerna visar ifrån olika partikongresser också. Är detta också propaganda?
Lol som kidsen skriver.
Argumentera bibliskt istället!
Jag tänkte som hastigast kommentera pastor Carina Jarlsbondes debattartikel i Dagen på http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=193742 Jag gör det därför att den innehåller en mängd märkliga insinuationer mot en person som jag genuint uppskattar.
Frihet är något som präglar den kristna människans liv och det är helt klart att evangeliet är ett budskap som går bortom nations- och könstillhörighet. Men den friheten inkluderar inte per automatik rätten att inneha ett visst ämbete. Det står ingenstans att alla har rätten eller friheten att vara äldste, diakon, pastor, dammsugarförsäljare etc. Man kan visserligen säga om anvisningarna i Tit 1:5-9 att det Paulus säger där bara gällde dåtidens församlingar på Kreta, men man kan lika gärna säga att det inte gör det (och läser man hur könsrollerna beskrivs i resten av Bibeln så är det den senare tolkningen som är den troliga).
Jarlsbonde skriver sedan:
”Gåvorna/ämbetena har vunnits och förlösts genom Jesu död och uppståndelse som gäller lika för alla människor. Hur vågar man då undanta någon från och förminska Jesu totalt omvälvande seger och gärning? Den gamla ordningen för tempeltjänsten byggde på mänskliga företräden: jude, man, omskuren, av Aron och Sadok, utan lyte och spetälska. Att föra in mänskliga, fysiska och genetiska företräden i församlingen som återspeglar den uppståndne och förhärligade Jesus är att gå tillbaks till ordningen före uppståndelsen.”
Que? Jesus dog väl inte för att specifika ämbeten skulle bli tillgängliga (hans roll som präst hade med hans offer för människors synd att göra). Att argumentera för att Jesus dog för att vissa skulle kunna bli präster är en väldigt märklig tolkning. Annars varför dra gränsen i kyrkan? Varför inte säga att Jesus dog för romers rätt att vara hjärnkirurger (romerna har ju också varit förtryckta och som vi vet är ju förtryck en synd och Gud befriar de förtryckta och Jesus dör för syndaren). Varför inte bara tala om ett allmänt prästadöme och låta alla i församlingen predika som de själva vill?
Poängen med kallelsen är att Gud väljer specifika personer till att leda en församling och att utvälja någon är att göra skillnad mellan människor. Vilka kriterier Gud har för detta urval är inte upp till oss att definiera. Om Guds kriterier för valet av församlingsledare är de som står i Tit 1:5-9 så spelar det mindre roll att en del kvinnliga pastorer eller präster blir ledsna.
Man kan argumentera för kvinnliga präster utifrån Bibeln (även om jag tycker att de argumenten är ganska dåliga) men Jarlsbonde gör inte det, utan blandar luddiga komplexa teologiska utsagor med att associera sin motståndare med diverse mörkerideologier.
Personligen kommer jag att tänka på vad som står om församlingsledaren i Tit 1:9: ”Han skall hålla sig till lärans pålitliga ord, så att han kan styrka andra med en sund undervisning och vederlägga motståndarna.”
Precis, ge oss lärans pålitliga ord!
Ateistisk kupp på Dagen?
Tror inte jag är den enda som märker att läsarnas åsikter om artiklarna på Dagen är något märkliga (idag och den senaste tiden). 60 % har klickat att de är ”glada” över att kristendomen inte nämns i den nya kursplanen men på läsarfrågan så har 89 % svarat att kristendomen borde nämnas … kolla in det på http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=193670
Men inte skulle väl ateister vara så märkliga att de på något sätt lyckats att ladda sidan om och om igen och klicka i ”rätt åsikt” utan att deras förra reslutat syns?
Det handlar inte om hur du mår
Läste i Dagen om en före detta nunna som sakta men säkert försöker återskapa sin tro efter de psykologiska övergrepp som hon utsattes för i klostret – läs artikeln på http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=170521 . Jag kände en del sympati för henne när jag läste artikeln men kunde inte låta bli att tycka att hennes slutsatser om Gud byggde helt hållet på hennes egna upplevelser. Gud är på ett sätt därför att hon vill att han skall vara på ett visst sätt. Hittade det här klippet med Rachel Barkey som är döende i cancer http://deathisnotdying.com/eventvideo/ Mycket gripande och tårarna rinner medan jag lyssnar på det. Lyssna på hennes tal du också och jämför det med vad den före detta nunnan säger.
Gud välsigne dig Rachel och må din sista tid i det här livet bli så skonsam som möjligt.
Vem är antikrist?
En av de svåraste delarna av kristen troslära har att göra med eskatologi som är läran om den yttersta tiden och de yttersta tingen. Anledningen till att ämnet är svårt, är språkligt och kunskapsteoretiskt – det handlar om att försöka tolka den absolut mest komplicerade formen av litteratur i Bibeln: den apokalyptiska.
Den som kan sin kanonhistoria (ett ämne som jag är relativt dålig på så jag lägger in en brasklapp) vet att Uppenbarelseboken var den sista boken I Nya testamentet att bli kanoniserad. Vid kyrkomötet i Laodikeia år 363 e.Kr. så bekräftades alla de böcker vi har i Nya testamentet som kanoniska utom just Uppenbarelseboken (det betyder inte att de flesta skrifterna inte redan såg som kanoniska som en del tjafsare vill hävda). Först år 397 e.Kr. vid kyrkomötet I Kartago så blev Uppenbarelseboken kanoniserad. Alla som läst Uppenbarelseboken kan förstå varför. Vad sjutton säger boken egentligen?
Anhängare av reformationen bör här också notera att Luther till en början inte ansåg Uppenbarelseboken som kanonisk men att han senare ändrade uppfattning något (jag vill minnas att Luther i något förord till Uppenbarelseboken skrev: ”jag förstår den inte” men jag kan inte hitta någon källa till det). Kalvin ansåg att boken var kanonisk men det var också en av de få böckerna i Bibeln som han inte skrev en kommentar till. Så för den som är lutheran eller reformert så finns det anledning att läsa Uppenbarelseboken med en viss försiktighet och med viss urskiljning.
Okej, tillbaka till antikrist.
Den som läst Uppenbarelseboken vet att denna beskriver omtumlande händelser som i slutändan leder till en ny himmel och en ny jord. Den beskriver också ett vilddjur med talet 666 (vilket har föranlett skämtet ”668 the neighbour of the beast”). Exakt vem detta vilddjur är och om denna är en antikrist (vi kan här notera att antikrist INTE nämns i Uppenbarelseboken utan i Johannesbreven) lämnas oklart. Ockultisten Aleister Crowley som själv identifierade sig med detta tal noterade dock humoristiskt att man kan få detta nummer att passa in på lite vem som helst, såväl Nero som W.E. Gladstone. Detta är således problemet – vem är det som åsyftas? Olika förslag har lagts fram. Nämner här några:
1. Modern bibelforskning: Nero
2. Luther: katolska kyrkans påve
3. En del nutida evangelikaner: islams Mahdi
4. Katolska kyrkan: ???
Förmodligen kan inte alla ovanstående tolkningar vara riktiga, 
Men man inser väldigt fort att det får en enorm betydelse hur man väljer att tolka vem som är vilddjuret. Det påverkar ekumeniken och religionsdialogen något oerhört. Man vill väl helst inte sätt sig ner och ha överbyggande samtal med någon som i slutändan följer Djävulens ärenden. Låt oss ta några exempel:
Dagen skriver på http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=169086 att: ”Jesussajten har tidigare portat katolska bloggar som har försökt registrera sig på sajten. I ett brev till den katolska bloggaren Charlotte Therese motiverar Jesussajten: ’Det är helt enkelt för mycket som stämmer in på att Rom och det katolska systemet är Antikrist.’”
En del frikyrkliga grupper har bestämt sig för att det är islam som är det stora hotet och att konflikten mellan judar och islam är det som kommer att driva fram Harmageddon. En person som starkt påverkat amerikanska evangelikaner i denna riktning är den före detta muslimen och PLO-terroristen (han kallar sig själv så) Walid Shoebat. Denne har också varit med på flera konferenser om profetia och eskatologi som hållits i USA. Filmklipp ifrån flera av dessa finns på youtube. Här är ett exempel: http://www.youtube.com/watch?v=H7A-sXsS1mk
Det bör noteras att det inte bara är amerikanska frikyrkor som stödjer tanken på islam som ett apokalypsens verktyg utan att detta även finns i Sverige. Jag ser starka kopplingar mellan denna syn och Livets ords sionism och jag misstänker också att det är en av orsakerna som drivit fram konflikten mellan Kristian Steiner och Världen idag (som ju har starka kopplingar till Livets ord) som det rapporterats om i dagenartikeln idag på http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=169608 Steiner tycker inte om den bild av islam som porträtterats i Världen idag och jag tror att det i grund och botten har att göra med att han skriver under på en annan eskatologisk tolkning än den som Världen idag har. Det bör också noteras att Kristian Steiner, precis som jag, ser sig som konservativ kristen.
En konservativ kristen är INTE skyldig att skriva under på den syn av islam som finns bland en del evangelikaner (därmed inte sagt att dessa evangelikaler har fel – det hela är fortfarande öppet för debatt). Det är inte alls säkert att man strider för Jesu sak bara för att man deklarerar att islam är det stora hotet – tvärtom kan det vara så att man skapar onödigt hat och motsättning. För att understryka min poäng så avslutar jag med vad Luther sade om antikrist. Detta är taget ur över Paul Althus The Theology Of Martin Luther sidan 421. Jag gör det inte för att jag tror att påven är antikrist utan för att visa på behovet av en viss återhållsamhet i sin tolkning av saker som är väldigt komplicerade. Här är citaten
”The pope is the real antichrist who has raised himself over and set himself against Christ for the pope will not permit Christians to be saved except by his power, which amounts to nothing since it is neither established nor demanded by God. This is actually what St. Paul calls exalting oneself over and against God. Neither the Turks nor the Tartars, great as is their enmity against Christians do this.”
“I do not think Mohammed is the antichrist. He does things too obviously; that black devil is so easily recognized that neither faith nor reason can be deceived. He is like a pagan who persecutes the church from outside it, as the Romans and other pagans have done. But the pope of our time is the true antichrist. He has a very crafty, beautiful, and glorious devil who sits inside the church.”
