Stating the Obvious
Jag älskar Jesus!
En del av mig tycker att det räcker med att säga ovanstående, men akademikern kräver en skolastisk utläggning. Erik älskar Jesus. Och? ”Haha shiiit va gay” säger postmodernisten. ”Makabert” säger nietzscheanen, ”Gud är död och det är Jesus också, varför inte lika gärna söka ömhet hos Bertrand Russells mumifierade lik som de analytiska filosoferna gör?”.
När jag säger att jag älskar Jesus så betyder inte detta att jag har en kärleksrelation till en skäggig man i trettioårsåldern. Det betyder att jag har en del av den treenige Gudens fullkomliga kärlek genom att ha en relation till den inkarnation som blivit fullkomligt uppenbarad genom uppståndelsen. Denna sistnämnda händelse är svaret på människans största existentiella dilemma; döden. Genom denna relation så har mitt hjärta börjat förändrats från att vara en hård sten till att bli en del av det gudomliga, och eftersom det gudomliga inte kan dö så kan inte heller jag dö. Varje sekund som går är ett steg närmare ett evigt liv, varje steg jag tar följs jag av en kärleksfull kraft som en dag skall lyfta mig upp till den perfektion som allting bleknar i jämförelse med. Allt detta är komplicerat att säga så jag säger istället:
Jag älskar Jesus!
