Lägesrapport från Babylon

Egentligen anser jag numer det som en smärre förolämpning att utsätta min hjärna för politiska funderingar men för en gång skull är lite realpolitik av nödvändighet. Jag blir så trött på hur debatten om homoäktenskapen förs, inte att den förs, utan HUR den förs. Nivån är numer så pass låg att änglarnas centralkommitté stämplat den som infantil för länge sedan.

För att ta ett exempel: i gårdagens nätupplaga av aftonbladet uttalar sig Per Schlingmann (efternamnet påminner om tysk motsvarighet till Ivanhoe) om neutral äktenskapslagstiftning och kategoriserar Moderaternas position som att: ”homosexuella ska få visa sin kärlek”. Det var ju trevligt, jag kan dock inte för mitt liv komma på att någon, utöver några NSF:are kanske, varit för att homosexuella inte skulle få visa sin kärlek. Stäng inne bögarna – bura in flatorna … har ingen sagt, så varför behandlas frågan så?

Det stora problemet är att hela frågan är så pass uppbunden med olika typer av politisk korrekthet och stereotypiseringar att ingen rationell diskussion förs. Något överdrivet så styrs frågan av två läger som definierar de olika positionerna som följer:

Kategori ett

Prohomo: livsälskande modern urban människa med sunda värderingar; tycker om olika typer av människor och dömer aldrig någon.

Antihomo: obildad neurotisk lantis med medeltida människosyn, manschauvinist och homofob förmodligen kristdemokrat eller sverigedemokrat men innerst inne nazist.

Kategori två

Prohomo: aidsspridande bög med dålig barndom eller en skäggig truckerflata som endast tar paus i sina orgier för att sjunga ogudaktiga kampsånger om lesbiskt systerskap.

Antihomo: sund människa med sund sund kristen sexualmoral, hel, frisk och ren, spelar ett instrument eller sjunger i kör, tacksam för allt, glad.

Späder jag inte på stereotypiseringen genom ovanstående? Tror inte det. Diskussionen slutade vara rationell för länge sedan. Det bästa man kan göra är att medvetandegörande det faktum att själva sakfrågan är sekundär, det primära blir någon slags identitetslek där det gäller att välja rätt lag. Själv så väljer jag inte lag längre – de enda sakerna jag verkligen litar på är Gud och det förnuft Gud gett mig. Allting annat är suspekt.

Låt oss ta ”kategori ett” (hit hör diverse aktivister och rätt många ifrån RFSL) – hallå, är ni fem år rent mentalt? Måste ni bli accepterade och älskade av alla? Kan ni inte leva med det faktum att det finns folk som inte gillar ert sätt att leva? Ingen annan grupp av människor kräver detta, ingen annan grupp kräver uppmärksamhet som ni gör? Varför inte invandrarpride, mensapride, ornitologpride, cp-pride? Om ni lyssnar på vad andra har att säga så kanske ni inser att det finns andra dimensioner till det hela än att homosexuella älskar varandra. Och en annan sak, som en bögkompis till en kompis påpekade, varför skall ni ha regnbågen som symbol, jag trodde regnbågen var en symbol för mänskligheten inte för sexuella läggningar?

Låt oss sedan ta ”kategori två” (primärt frikyrkliga människor) – hallå, har ni inte typ flera miljoner svältande afrikanska barn att ta hand om? Eftersom ni uppenbarligen är moralens väktare så kan ni väl ta och göra något åt social utslagning och ozonhålet när ni ändå är igång och talar om för folk hur de skall klassificera sig själva och hur de skall leva? Finns det inte miljoner ateister i det här landet vars själar ni bör frälsa ifrån helvetets eld snarare än jiddra om vilken typ av sex som är bra för samhället? Om ni vill visa på att Gud är kärlek så gör ni det på ett mycket märkligt vis (en god vän berättade en gång att hon tillsammans med en bekant ingått ett symboliskt lesbiskt giftermål vid en bevara äktenskapet-manifestation och att flera kristna kommit fram och önskat dem båda till helvetet – det är den människokärlek som Jesus uppvisade inte sant?).

Men exakt vad är själva problemet egentligen? Låt oss ta en (dålig) analogi. Låt oss anta att Reinfeldt hamnar i någon form av delirium efter att ha läst om unionsupplösningen 1905 och utropar: ”från och med nu kommer uttrycket ’svensk’ att rent juridiskt även att innefatta alla norrmän”. Tumult och protester utbryter. Svenskarna blir svenskare än någonsin och börjar snusa, klä sig folkdräkt och sjunga nationalsången i sömnen. Norrmännen kontrar med att klä sig i lusekofta och vallfärda till Lillehammer.

Här är problemet. Man kan inte omdefiniera begrepp som haft en tydlig innebörd under en väldigt lång tid hur som helst och sen se det som en självklarhet att detta bör uppskattas av alla. Det är inte så sociala kontrakt fungerar. Om mänskliga rättigheter inte är beroende av Gud så är de beroende av kontext och dialog. Det finns ingenting självklart i att homosexuella skall få ingå äktenskap. Ingenting. En del vill hävda att det på något sätt har med det privata att göra och att det därför inte är någon annans business vilken typ av konstellationer som folk väljer att leva i. Newsflash – ett samhälle består av sociala relationer, inga skarpa gränser mellan offentligt och privat kan dras på det sättet, om frågan om föräldraledighet inte bara en individfråga utan en samhällsfråga så är homoäktenskap det också.

Debatterade frågan med en god vän och väldigt förenklat anser jag att argumenten ser ut som följer:

Argument FÖR att homosexuella relationer skall likställas heterosexuella relationer:

1. Homosexuella relationer är väsenslika heterosexuella relationer och bör därför kunna innefattas av samma juridiska regler.
2. Att inte vilja likställa homosexuella relationer med heterosexuella relationer är att vara homofob och/eller nedvärdera homosexuellas kärlek.
3. Homosexuella relationer har precis som heterosexuella relationer en essentiell roll att spela för samhällets överlevnad.

Argument EMOT att homosexuella relationer skall likställas heterosexuella relationer:

1. Homosexuella relationer är inte väsenslika heterosexuella relationer och bör därför inte kunna innefattas av samma juridiska regler.
2. Att inte vilja likställa homosexuella relationer med heterosexuella relationer är inte att vara homofob eller nedvärdera homosexuellas kärlek utan bara i princip att säga att äpple och banan inte bör kallas samma sak.
3. Heterosexuella relationer har, till skillnad ifrån homosexuella relationer, en essentiell roll att spela för samhällets överlevnad.

Är någon av ovanstående sex argument uppenbart sanna? Inte såvitt jag kan se. Är Bibeln vägledande i den här frågan, inte speciellt faktiskt. Bibelställena i Gamla testamentet är inte bindande för kristna och det är tydligt att huvudsynden i Romarbrevet 1:23-32 inte är homosexualitet utan avgudadyrkan (det är inte helt omöjligt att Paulus här, precis som romarna i gemen, mer allmänt pratar om grekisk dekadens). Så även om jag lutar åt åsikten att homosexualitet kanske inte är direkt meriterande i Guds ögon så är jag ändå i huvudsak agnostisk i frågan. Jag önskar att folk kunde vara lite mera ödmjuka i sådana här frågor. Båda läger tycks behandla väldigt viktiga förställningar hos den andre på ett ganska kärlekslöst vis.

Till den som fortfarande tycker att frågan om homoäktenskap självklart bör besvaras ja så tipsar jag om följande klipp:

Har kvinnan i klippet rätt? Kanske, kanske inte. Det intressanta är att hon existerar. För er som tycker att frågan om homoäktenskap självklart bör besvaras nej ber jag betänka följande citat: ”Gays are gay by the will of God. God does not produce faulty parts. God is not Fiat.” - Fader Franco Barbero of Pinerolo – (italiensk katolsk präst som blev av med prästkragen för att han vigde homosexuella par).

Men snälla låt oss slippa kategori ett och två. Jag tror vi kan bättre än så.