Sakletare och tistelbarn
Har funderat en del kring det här om att den som söker skall finna. Jag tror det finns en naturlig drift i människan att söka efter sanningen. Människan är till sin natur nyfiken. När jag var liten så sprang jag ofta runt och rotade i allsköns mög och bråte för att se om där kunde gömma sig någon form av skatt. Jag hittade sällan något som skulle imponera på någon vuxen men för mig var det guld värt alltsammans. Morsan fick ofta tömma mina fickor efter lekdags eftersom de var fulla med diverse saker som jag plockat upp och funnit någon skönhet i. Mina fickor är fortfarande fulla med en massa krimskrams, så barnet har inte lämnat mig helt.
Men det gäller att ta det där steget. Det gäller att gå ifrån att vara en liten parvel som söker efter konkreta ting till en vuxen människa som söker mer abstrakta saker. Nyfikenheten bör dock vara den samma. Hungern efter det vackra likaså. Dags för moralkakan: tyvärr växer de flesta sakletare aldrig upp utan förblir just sakletare. De går ifrån att leta vackra stenar och glaskulor till att leta efter dvd-spelare och spetstrosor. Bort det.
Jesus talar flera gånger om hur himmelriket är att likna vid en skatt eller vid något värdefullt: ”Himmelriket är som en skatt som ligger gömd i en åker. En man hittar den och gömmer den igen, och i sin glädje går han och säljer allt han äger och köper åkern. Med himmelriket är det också som när en köpman söker efter fina pärlor. Om han hittar en dyrbar pärla går han och säljer allt han äger och köper den (Matt 13:44-46).” Poängen med liknelserna är att visa på att den sanna skatten är värd allting annat.
Frågan som jag ofta ställt mig är varför inte fler söker denna skatt i vår kultur. Jag tror en del av svaret finns lite tidigare i Matt. 13 där Jesus berättar om hur Gud sprider sitt ord bland människor och kallar dem till honom likt en bonde sår ut frön. Jesus säger om vissa frön: ”En del föll bland tistlarna, och tistlarna växte upp och kvävde det.” och ”sådden bland tistlarna, det är den som hör ordet, men världsliga bekymmer och rikedomens lockelser kväver ordet, så att han inte bär frukt.” Jag tror det är så enkelt att folk är så pass upptagna med sina egna små livsprojekt att de inte orkar bry sig och inte har tid med andliga ting. Detta är en tragedi. För ”vad hjälper det en människa, om hon vinner hela världen, men förlorar sin själ? (Matt 16:26 1917 års översättning)”. Folk slösar bort det vackraste som de har för skräp.
Jag tror en bra start för de flesta människor vore att de försökte komma ihåg hur livet var när de var små; då drömmar och längtan efter något ordlöst och vackert fortfarande fanns inom dem. Först då kan de börja söka på riktigt och först då kan de hitta den riktiga skatten.
