Närvaro
När jag var liten så brukade jag ofta lyssna på Fem myror-låten som gick: ”Där är där man inte är / Här är här där man är / För här har man alltid med sig”.
En av de mer intressanta aspekterna av Gamla testamentet är hur Guds närvaro beskrivs. Å ena sidan är det tydligt att Guds heliga boning först och främst är i himlen (5 Mos 26:15, 2 Krön 30:27). Men på flera ställen läser vi om hur Gud manifesterar sig på olika sätt och hur Gud beordrar Moses att bygga tabernaklet i 2 Mos 25:8 med orden: ”De skall göra en helgedom åt mig så att jag kan bo mitt ibland dem.” Gud väljer alltså en fysisk plats för sin närvaro – Gud kan visserligen vara överallt men Gud väljer att vara just där i tabernaklet. Jag tror det finns en viss visdom i det med att Gud är ”portabel” för så fort planerna på att bygga ett fast tempel åt Guds heliga närvaro, hans shekinah, se t.ex. 1 Kung 8:13 och 1 Krön 23:25 så kommer Guds ord till profeten Natan:
”Gå till min tjänare David och säg honom: Så säger Herren: Skulle du bygga mig ett hus att bo i? Jag har aldrig bott i något hus utan har flyttat omkring med ett tält som boning alltsedan jag förde Israels folk ut ur Egypten (2 Sam 7:5-6).”
Längre fram i texten så välsignar Gud Davids ätt och talar om att hans nåd inte skall vika ifrån David som den gjorde ifrån Saul men tvetydigheten gällande templet förblir. Tabernakel tycks vara att föredra fram tempel, Gud vill tydligen hellre ha en motorcykel än ett radhus! Men ämnet om Guds närvaro i Gamla testamentet är därmed inte uttömt. Ponera följande:
”Gläd dig och jubla, dotter Sion! Se, jag kommer och tar min boning hos dig, säger Herren. Många folk skall den dagen sluta sig till Herren och bli mitt folk. Jag tar min boning hos dig. Då skall du inse att Herren Sebaot har sänt mig till dig. Herren skall ta Juda i besittning som sin del av den heliga marken. Än en gång utväljer han Jerusalem. Var stilla inför Herren, allt levande, han bryter upp från sin heliga boning (Sak 2:10-13)”
Det lustiga enligt ovanstående är att Gud skickar sin egen närvaro till Jerusalem. Att försöka förstå detta textställe utan någon form av treenighet är enligt mig svårt – hur kan Gud skicka sig själv om det inte handlar om flera personer? Själv tänker jag på Joh. 1:14 ”Och Ordet blev människa och bodde bland oss”. Att Jesus säger sig vara Guds sanna närvaro på jorden och i Jerusalem ges av Matt 12:6 där han säger: ”här finns det som är större än templet” och när det talas om att Guds tempel skall rivas ner och uppbyggas på tre dagar så talar han inte templet utan om sin egen kropp. Men att Guds närvaro aldrig bara är helt fysisk ges av följande två utsagor
”Och jag är med er alla dagar till tidens slut. (Matt 28:20)”
”Ty där två eller tre är samlade i mitt namn är jag mitt ibland dem. (Matt 18:20)”
Gud kan aldrig fångas eller sättas på plats. Gud är evigt undflyende – försök att säga var han är och du skall finna att han inte är där längre. Det bästa exemplet på detta är det andra templets förstörelse som nog var en slags fingervisning ifrån Gud om att hans majestät aldrig kan inrymmas i en byggnad hur mycket gyllene lullull man använder till inredning. En kristen variant på fem myror-låten jag nämnde i början blir således: ”Gud är där man inte är / Gud är här där man är / För Gud har man alltid med sig.”
