Lägesrapport från Babylon

Det finns en hel del fenomen som pekar på att ateism är att betrakta som en samhällsfara, en psykisk störning och en hämsko för vetenskaplig utveckling. Dessa saker hör givetvis ihop, men vi ställer upp dem som separata kategorier för att göra en slags pedagogisk förenkling.

• En samhällsfara – alla som vet något om modern historia vet hur svart de sekulära värderingarnas historia är. Den franska revolutionen var en orgie i blod och förstörelse och dess slutgiltiga om än något avlägsna gudlösa draksådd i formen av leninism, stalinism, maoism visar med all önskvärd tydlighet att uttalat ateistiska ideologier alltid i slutändan leder till miljontals människors död. Dess tillhörande mekanisering av naturen och människan lägger också grunden för det tomma konsumtionssamhälle som leder till våldtäkt på moder jord som i sin tur leder till naturkatastrofer i av ateismen moraliskt söndertrasade stater.

• En psykisk störning – utmärkande för flera typer av mentala sjukdomar är bristande logisk förmåga och kognitiv dissonans samt en vägran att kunna hantera verkligheten. Det förra exemplifieras hos ateister genom att de jämt och ständigt kommer med anklagelser om omoraliskt beteende hos religiösa människor trots att en sann moral inte existerar enligt deras egen världsåskådning. Det senare märker man i oviljan att erkänna den uppenbara ändamålsenlighet och harmoni som existerar i skapelsen – istället för att se helheten stirrar sig ateisten blind på en liten detalj som han förstorar och förvränger tills det observerade bekräftar hans egna lilla agenda. Detta synsätt präglar folk som stannat i sin psykiska utveckling och som aldrig nått bortom den infantila narcissismens fantasier och någon som håller världen och neuroser i schack med hjälp av tvångshandlingar, försvarsmekanismer och schizoida tendenser som innebär att man bryter med den omgivande verkligheten för att tillfredsställa egna önskningar om hur världen borde vara.

• En hämsko – all tilltro till att en objektiv verklighet kan studeras av människan kräver postulerandet av att vårt förnuft och våra sinnesintryck har sanningen som telos. Givet att ateismen inte kan tro på något sådant är den och dess behäftade världsåskådningar vetenskapens fiende. Att big bang-teorin stundtals undertrycktes inom sovjetisk akademi visar att ateistiska vetenskapsmän oftast hellre strävar efter att hålla sin världsbild intakt än att syssla med det som det får pengar för – nämligen att blotlägga fakta, systematisera observationer etc. För att klargöra denna poäng, låt oss ta exemplet med en magishow där en illusionist plockar upp en kanin ur en hög hatt. Teisten blir fascinerad och undrar exakt hur tricket utförs medan ateisten å sin sida inte alls behöver bry sig om en sådan förklaring eftersom dennes världsbild redan innehåller en grundläggande föreställning om att komplexa materiella ting bara uppstår hux flux utan en bakomliggande orsak (d.v.s. att universums tillkomst inte behöver förklaras). Denna typ av tänkande hindrar vetenskaplig utveckling eftersom grundläggande för all empiri är ett sökande efter orsaker. Om igen finner vi att ateism och vetenskap är varandras fiender; att de samsas så väl på dagens universitet beror på sociologiska faktorer som håller den enskilda normalforskaren i ett osynligt mentalt fängelse långt värre än det som t.ex. iranska mullor arbetar inom.

Vi bör dock inte vara arga på ateister eftersom dessa stackare oftast helt enkelt inte vet bättre. Givet den propagandistiska miljö som de flesta ateister föds in i, så vet vi att det är inte bara är deras eget fel att deras mentala utveckling hämmats i tidiga år – så vi bör ha ett visst överseende med deras envisa försök att värva andra till deras ”lilla påhitt”. En ateist är som ett litet förargat och gråtande barn som efter att ha tappat sin kvasihumanistiska glass i sandlådan bestämt sig för att göra livet surt för dem som äter av denna sanna visdomens manna. Vi bör alla ta en paus i våra stressiga liv och tänka på dem som fallit offer och som lever i ett ateistiskt delirium varje dag. Undertecknad föreslår att detta görs till en årlig tradition som firas parallellt med värnlösa barns dag den 28:e december. Man kan även tänka sig någon form av 90-konto dit pengar kan skänkas för att t.ex. stödja utbildningsprojekt av olika slag.

Nu undrar ni kanske varför jag inte postar detta i någon slags ateismforum. Anledningen till detta är enkel. Precis som man inte ber schizofrena mentalpatienter att forska fram psykofarmaka som kan lindra deras plåga så frågar jag inte ateister om hur de skall botas. Istället frågar jag er andra sansade religiösa människor hur vi kan finna en väg att hjälpa ateister ut ur den tragiska egokult som styr hela deras tänkande.

Vad tycker ni att vi teister bör göra för att förbättra ateisternas mentala hälsa? Exakt vilka problem ser ni som störst?

Ett grundläggande problem torde handla om brist på kunskap. Många ateister saknar helt enkelt den allmänbildning och de intellektuella verktyg som krävs för att t.ex. kunna läsa en religiös text – detta är något som jag ofta observerat – t.ex. så får jag intrycket av att även den mest enkle invandrade och knappt läskunniga muslimska knegare oftast vida överträffar en genomsnittlig svensk civilingenjör gällande förståelse av metaforer, liknelser etc. Jag skulle inte bli förvånad om en ateist som läste telefonkatalogen drog slutsatsen att det var en roman med myllrande persongalleri men med obefintlig handling … Låt oss också kollektivt be till Gud att Gud befriar ateisterna ifrån den svåra störning som de lider av och att vi gudfruktiga inte drabbas av deras moraliskt korrupta agenda …

…

Ovanstående är ett exempel på hur jag som kristen skulle kunna låta om jag anammade den retorik som används av många av nutidens mera aggressiva ateister. Till Dawkins, Dennett & Co – det finns något som heter den gyllene regeln! Den som tycker om att idiotförklara andra kan inte komma och gnälla om någon sätter hårt mot hårt och låter den raljante smaka sin egna beska medicin. Just a thought … och nej jag tycker inte att alla ateister är korkade och omoraliska … bara Christer Sturmark och Björn Ulvaeus.