Lägesrapport från Babylon

Lite segt (inte mört) att vara kristen vegetarian och konstant läsa om kött hit och kött dit i Bibeln. Men tja vem är jag att försöka sudda ut en prick i skriften … låt oss därför tala om kött. På flera ställen så ställs köttet mot anden hos Paulus:

”Ty de som lever efter köttet har dess sinnelag, men de som lever efter anden är andligt sinnade. Köttets sinnelag betyder död, men andens liv och frid (Rom 8:5-6).”

”Köttet är fiende till anden och anden till köttet. De två ligger i strid så att ni inte kan göra det ni vill. Men om anden får styra er står ni inte längre under lagen. Vad köttet ger är lätt att se: otukt, orenhet, liderlighet, avguderi, trolldom, fiendskap, strider, ofördragsamhet, vrede, intriger, splittringar, kätterier, maktkamp, dryckenskap, utsvävningar och annat av samma slag. Än en gång varnar jag er: de som gör sig skyldiga till sådant skall inte få del i Guds rike. Men andens frukter är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning. Mot sådant vänder sig inte lagen. De som tillhör Kristus Jesus har korsfäst sitt kött med alla dess lidelser och begär. Om vi har andligt liv, låt oss då följa en andlig väg (Gal 5:17-25).”

Enligt ovanstående vore det alltså korrekt att i analogi kalla stora feta syndare för köttbullar – smala syndare kan vi kalla shishkebab.

Jesus talar på ett liknande positiva ordalag om anden:

”Anden vill, men kroppen är svag (Matt 26:41 och Mark 14:38).”

”Det är anden som ger liv, köttet är till ingen hjälp (Joh 6:63).”

Märk dock att Jesu tal inte alls tycks lika negativt inställd till det till synes kroppsliga vilket egentligen inte är så konstigt eftersom köttet/kroppen enligt kristen teologi är kroppens tempel. Att det just är Paulus som säger att kroppen är den helige andes tempel i 1 Kor 6:19 visar att det är felaktigt att beskriva kristendomen som en religion som hatar kroppen – Paulus tal om köttet bör läsas som handlande om världslighet och hedonism och inte om kroppen per se. Den riktigt neurotiska tolkning som gör kroppen till ett fängelse för själen och anden kommer ifrån annat håll och är genuint ojudisk och obiblisk.

En mer grundläggande konflikt inom människan i Nya testamentet handlar om skenrättfärdighet och det som finns inuti människan (se t.ex. Luk. 11:39-41) d.v.s. att människan skapar en falsk yta som sätts framför hennes sanna avbild. Det är detta falska kött som vi skall akta oss för.

Skall jag väva samman alltihop så tror jag att allt av ovanstående handlar om att vi som människor skall sträva efter en perfekt enhet mellan kropp och själ/ande. Vi skall inte leva som splittrade varelser som ständigt har begär efter en sak men istället lyder under regler som håller oss fångna. Vi skall älska och sträva efter det goda efter egen fri vilja därför att vi älskar det sanna och det sköna, och inte på grund av att vi hört att det är det moraliskt riktiga att göra; i annat fall skapar vi bara en ny slavmoral som i slutändan dömer oss själva. I kyrkan sägs det ofta ”rena mig så blir jag ren och hela mig så blir jag hel”. Låt ande och kropp närma sig varandra, låt dem verka i samklang så skall relationen till Gud bli allt starkare. För egen del så försöker jag för första gången i mitt liv nå en helhet vilket lett till en hel del plågan. Det hela har fått mig att inse att det är just denna plågan som bevisar att jag utvecklas. För vissa kommer det nya andliga livet väldigt enkelt men ju mer kär man varit i världens förförelser desto kämpigare är det att gå den smala vägen. Innerst inne så älskar jag fortfarande att vara något av en dubbelnatur men denna kärlek håller på att dö ut eftersom jag sett hur detta dubbelliv sliter sönder allt vackert. Det är som när två älskande slits ifrån varandra – håll dem åtskilda och båda kommer att lida, låt dem återförenas och låt kärlekens födas i deras förening. Låt kropp och ande förenas så skall du också vara redo för att förenas med Gud.