Tänkvärt
Hittade följande trevliga citat av Jakob Böhme:
”Kasta ut ditt hjärta på alla människor. Öppna ditt hjärta på vid gavel och kasta ut det. Ty med mindre du övar ditt hjärta och ditt hjärtas kärlek på varje människa i världen, skall din egenkärlek, din högfärd, din föraktfulla likgiltighet, din avund, din avsmak, din motvilja gent emot andra allt fortfarande härska och regera över dig. Den gudomliga naturen skall i dig förkvävas och utsläckas, tills intet finns kvar i dig, utom ditt eget jag och helvetet. I Guds namn och i Guds kraft älska alla människor! Älska din nästa som dig själv, och gör för din nästa vad du gör för dig själv! Och gör det nu! Ty nu är den behagliga tiden; nu är salighetens dag.”
Hittade också den här fejkpostern på http://photos-d.ak.facebook.com/photos-ak-sctm/v183/70/103/719650536/n719650536_2179071_4208.jpg
Angående din bild kan jag inte se hur man kan jämföra tillit på förnuftet och tro på Gud på det sättet. Förnuft är ett redskap men vilket man försöker nå sanning. Religiös tro är att på grund av en känsla anse sig ha sanning klar för sig.
Att vi humanister (för det är humanism och inte ateism det handlar om) skulle vara arroganta ”blowhards” tycker jag det är ett arrogant sätt att döma oss. ”Att dra alla över en kam” är kanske ett lägligt uttryck. Att det är hett i debattrummet var väl ingen nyhet?
Odelberg
april 12, 2008 vid 1:07 e m
Odelberg: Tack för en bra kommentar; jo du har helt rätt i att postern är lite väl raljant, däremot så förstår jag inte din poäng om förnuft och tro. Två poänger ser jag som relevanta:
1) Jag tycker argumenten för Guds existens är bättre än de emot. Enligt de flesta definitioner av förnuft är således min övertygelse om att Gud existerar därmed förnuftig. Att religiös tro bara skulle handla om en slags känsla är en vanlig uppfattning bland ateister – denna uppfattning är dock falsk.
2) Även om förnuft i någon mån behövs för en fungerande epistemologi så är det inte tillräckligt (här är vi nog överens). Problemet är att ateister och humanister ofta överskattar förnuftets förmåga att leverera sanningar – det finns massor av saker som a priori ter sig sanna men som inte är det.
domedagsprofet
april 12, 2008 vid 2:02 e m
Jag vill gå djupare på din första punkt. Varför anser du att argumenten för är bättre än de emot? Det finns inget empiriskt bevis, trots att påståendet har bevisbörda. Tänk dig att vi börjar på ingenting och ska bevisa frågan till Guds fördel eller nackdel. Det finns inga bevis för, alltså ser jag ingen annan utväg än att ni går på att det känns rätt så. Därefter kan man givetvis argumentera för sin uppfattning men er grund är, som jag ser det, tom.
Det är inte förnuftigt att lyfta fram sitt förnuft på höjder där det inte håller. Ibland får man erkänna att vissa företeelser är ett mysterium för människan som inte kan bevisas med dagens kunskap men som kanske kan förklaras i framtiden. Förnuftet är det minst dåliga redskapet människan har för att nå kunskap.
Odelberg
april 13, 2008 vid 8:43 f m
Tja för mig räcker det att argumenten (jag pratar inte om bevis här utan snarare argument) för väger tyngre än emot (ontologiska, kosmologiska, teleologiska och moraliska argumentet för Guds existens kontra t.ex. problemet med ondska och lidande) för att det skall te sig förnufitgt.
Problemet är att du förmodligen inte godkänner argumenten för Guds existens som giltiga argument – men det är liksom inte mitt problem. Hume hade fel! =)
Men vi kanske inte skall snöa in på den här diskussionen här (sånt passar bättre brevledes eller över en fika). Jag ger dig sista ordet om saken om du vill ha det.
domedagsprofet
april 13, 2008 vid 12:17 e m