Lägesrapport från Babylon

”Ty Guds ord är inte här för att lära drängar och pigor hur de skall sköta hushållet och förtjäna sitt levebröd, eller en borgmästare hur han skall regera, en jordbrukare plöja och samla hö! Allt som allt – det ges inga anvisningar om det timliga goda varigenom man får sitt livsuppehälle. Förnuftet undervisar ju redan varje människa om detta. Nej, detta är vad det vill lära oss: hur vi skall komma till det eviga livet, hur du bör använda detta liv så länge det varar och ge mat åt din mage, dock så att du vet vart du skall ta vägen när det är slut här.” S.10

”Att sörja och bära lidande är därför ingen sällsynt ört för de kristna, även om det till det yttre inte ser så ut, även om de gärna vill vara glada i Kristus också i yttre avseende så gott det går. Ty dagligen måste de åse och känna smärta i sina hjärtan när de betraktar denna värld med så mycken elakhet, övermod förakt och smädande av Gud och hans heliga Ord; därtill allt det elände och all olycka, som Djävulen anstiftar såväl i det andliga som i det världsliga regementet. Därför kan de inte hysa särskilt många glada tankar och deras andliga glädje blir mycket dämpad. […] Sätt nu bara igång med att bli en sann kristen, så får du nog lära dig vad det vill säga att sörja och bära lidanden!”. S.20

”Detta betygar aposteln S:t Jakob: ’En i sanning obarmhärtig dom skall gå ut över dem, som inte har bevisat barmhärtighet. Därför skall Herren Kristus på den yttersta dra fram enbart kärlekslösheten som det värsta av allt, all kärlekslöshet vi visat mot vår medmänniska och räkna det som om vi visat det mot honom.” S.31

”Till den som umgås med människor kommer inga änglar.” S.35

”Nej, att se Gud, det gör du när du har den rätta tron, nämligen att Kristus är din Frälsare. Då ser du strax att du har en nådig Gud. För tron leder dig uppåt och öppnar Guds hjärta och sinne för dig, och där ser du överflödande nåd och kärlek. Detta heter med rätta att se Gud, väl inte med dina kroppsliga ögon – med dem kan ingen se honom i detta livet – men med tron som ser in i hans faderliga, vänliga hjärta, där det inte längre finns någon vrede eller onåd. S.37″

”Men den som griper som Guds Ord och håller fast vid detta i tro, han kan bli kvar inför Gud och anser honom som sin nåderike Fader. Han behöver inte frukta att denne Fader står där med piskan i beredskap. Han kan vara säker på att Gud med välbehag ser ned på honom, ja, ler mot honom tillsammans med alla änglarna och helgonen i himlen.” S.38

”Och vi är så snedvridna varelser att vi bara söker leta upp sådant som är snuskigt och stinker och sedan likt suggan vällustigt vältrar oss i det.” S.41

”Vill du således vara ett Guds barn, så räkna med att rusta dig för förföljelse.” S.45

”Med detta ord ”salt” visar Herren vad som nyss antytts, nämligen vad en kristens ämbete skall bestå av. Ty saltet är inte till för egen del; det skall inte salta sig själva. Utan dess användning det gäller, att man med det kan salta kött eller vad det nu är; att man behöver det i köket för att ge maten smak, hålla den frisk och förhindra att den ruttnar. På liknande sätt – säger Herren – är ni också ett salt. Inte ett sådant som hör hemma i köket utan ett salt man använder till att salta det kött, som heter hela världen. Det är ju en härlig uppgift och en stor och förnämlig ära att Gud kallar de sina ”salt” och använder dem till att salta allt kött på jorden.” S.53 ”Saltar man måst det svida” S.55

”Ty eftersom Kristus har gett mig sitt erkännande och sitt vitsord, så måste alla änglar, ja, sol och måne och alla skapade varelser säga sitt ”ja och amen” och stå på vår sida gentemot värld och djävul.” S.54

”Ty brist på salt sprider sig som ett behagligt gift och gör den gamle Adam så innerligt belåten. Han tycker nämligen inte om att utsättas för faror, våga liv och lem eller utstå skam och förolämpningar. I konsten att undvika detta är våra biskopar och andliga fäde de skickligaste på denna jord – dock som de grymma självspäkare de är, ombesörjer de inte ett Herrens biskopsämbete utan snarare djävulens och förtjänar alltså inte ens att kalls för ’salt utan sälta’. Ty de predikar så att de inte skall löpa minsta risk utan kan sitta kvar på sina förmögenheter och egendomar och därtill ha ära och makt. Ty den som måste förbanna hela världen, kejsare, kungar och furstar visa och lärda och säga dem att deras väsen är fördömelsevärt inför Gud, han måste räcka bödeln huvudet. Däremot om jag hycklar som om allt stod rätt till, då är det ingen som slår mig och jag får njuta gunst och ära m.m.” S.56-57

”Detta var således ett varningens ord, som Herren uttalat, att när saltet mister sin sälta är det inte mer till någon nytta.” S.58

”Detta är den andra delen av det ämbete som Herren ålägger de kära apostlarna: de skall kallas och vara världens ljus, nämligen undervisa och visa själarna vägen till det eviga livet. Därmed är hela världen ställd under apostlarnas fögderi och skall och måste upplysas av dem. Utan dem är världen nämligen mörk och förblindad, trots allt den annars kan åstadkomma. Ty om världen hade ett ljus förutom apostlarna, som kunde upplysa den – något som den menar sig ha – till vad skulle den då behöva apostlarna?” S.60

”Så vill Herren nu säga oss: Vill ni vara mina predikanter måste ni i sanning vara rustade att ställa er till förfogande och träda fram inför hela världen liksom på ett högt berg, så att ni frimodigt låter er ses och offentligen höras; vare sig det gagnar hög eller låg ska ni inte förtiga något för någon eller tala.” S.63

”Men detta som Herre nu säger: ’För att människorna ska era goda gärningar och prisa er Fader som är i himmelen ’ – det är sagt med evangelisten S:t Matteus sätt att tala, han som brukar framhålla just gärningarna. Ty, han tillsammans med de två andra evangelisterna, S:t Markus och S:t Lukas, försvarar i sitt Evangelium inte i så hög grad och lika utförligt som S:t Johannes och S:t Paulus den höga trosartikeln om Kristus. I stället talar och förmanar de tre förstnämnda desto mer om de goda gärningarna. Och så skall det ju vara i kristenheten att man ivrar för båda; dock så att man gör rättvisa åt vart och ett allt efter deras egenart och värdighet; först framhäva Kristus och tron på honom som den högsta trosartikeln och därefter den om de goda gärningarna. Eftersom nu evangelisten S:t Johannes rakt igenom så kraftfullt drivit trons huvudartikel och därför rimligtvis bör anses som den främste och förnämaste evangelisten, så ägnade sig S:t Matteus, S:t Markus och S:t Lukas åt det andra huvudstycket och framhöll starkt att gärningarna inte fick glömmas bort. De är alltså i det avseendet förmer än S:t Johannes och denne på sitt sätt förmer än de andra tre.” S.64

”Därför är en rätt kristens enda riktigt tillförlitliga kännetecken på goda gärningar att han predikar och prisar Kristus, så att folk lär sig att de är ingenting och Kristus allt.” S.66. 

”Därför det vara den sanna, sköna konsten – om den har jag talat utförligare i min skrift om bröllop och äktenskaplig samlevnad – och det starkaste skyddet mot otukt, om varje människa lärde sig att betrakta sin make respektive maka i ljuset av Guds ord, som är den yppersta skatt och skönaste klenod som man och kvinna kan finna. Speglade man sig i den så skulle mannen säkert ha sin hustru kär och dyrbar som en gudomlig gåva och klenod. Fick han då syn på en annan kvinna, låt vara vackrare än hans egen, så skulle han tänka: Hon är vacker, men om hon än var den skönaste på jorden, så är hon dock inte lika skön som det mycket skönare smycke, som jag har därhemma i min hustru. Henne har Gud gett mig och med sitt Ord smyckat åt mig före alla andra, om hon än till sitt yttre inte är så bildskön och i övrigt inte helt fulländad.” S.86.

”Ty den första förälskelsen och nyhetens behag betyder inte allt och varar inte länge, om inte Gud ger sin välsignelse och lycka och hjälper till så att du orkar med åtminstone smärre obehag. Lär du dig inte detta först utan störtar dig huvudstupa in i äktenskapet som om du inte behövde Gud, då lär du troligen inte veta hut senare heller. Rimligtvis går det då så att du får ett helvete och skärseld i huset utan att djävulen behövt hjälpa till. Förmår du sedan inte heller ta det minsta lilla obehag med jämnmod, bara fodrar att allt skall då dig väl i händer och så till råga på allt gjort dig av med och avskaffat artikeln om syndernas förlåtelse, så har du i gengäld fått ett anklagande och oroligt hjärta – du drabbas av dubbel olycka och får otack till lön.” S.93.

”Härtill kommer ännu ett missbruk, som florerar inte minst i vår egen tid, nämligen att man svär så lättsinnigt att man vid vart och vartannat ord blandar in Guds namn”. S.99.

”Ty där det finns en rätt tro: där blir det säkert också goda gärningar.” S.142

”Ty gudstjänst är att ge sig Guds Ord helt i våld och för dess skull satsa allt. Den som vill leva efter detta måste kort och gott säga upp sin Mammontjänst. Ty ett är säkert: så snart en predikant eller kyrkoherde grips av girighet är han oduglig som sådan och kan inte predika bra. Ty han måste skygga och vågar inte bestraffa någon; han låter sin mun tystas med gåvor, så att folk får göra som de vill.” S.176.

”Och jag är övertygad om att Herrens ord, trots vår brist, ska ge kraft och bära frukt, om man bara begrundar dem och inte är igenom lat och likgiltig. Ty jag håller inte någon för att vara så tjockhudad eller ond att han inte skulle bli rörd och känna sig träffad om han tänkte sig för. Och det är säkerligen noga övervägt att Herren Kristus inte tar något annat exempel än vi själva och när han lägger det så tätt inpå oss, att han inte skulle kunna lägga det närmare, nämligen ned i vårt hjärta, in i kropp och själ och alla kroppsorgan så att ingen skall behöva leta efter det vida omkring och inte heller behöva ödsla stor möda eller stora kostnader på det. Vi har detta ord skrivet i vårt eget bröst, och till på köpet så klart, att vi inte behöver några kommentarer i kanten för att förstå Moses och profeterna – vi själva vår egen bibel, mästare doktor och predikant. Dit hänvisar han dig, och om du bara ser efter, så skall du finna hur Skriften går igen i alla dina gärningar, i ord och tankar, i ditt hjärta, själ och kropp. Rätta dig bara därefter, så blir du tillräckligt vis och lärd, mer än allt vad jurister, vetenskaper och böcker heter. För att ta ett enkelt exempel – är du en vanlig hantverkare, så finner du Bibeln lagd i din verkstad, i ditt hjärta. Den lär dig och predikar för dig hur du skall handla mot din medmänniska. Titta bara på din verktyg – din nål och fingerborg, ditt ölfat och verktyg, din våg, dina längd- och rymdmått – så kan du se detta bibelspråk skrivet på dem alla. Ja, du kan inte se åt något håll utan att det faller dig ögonen.” S.222.

”Det finns ett talesätt om prästerna, där jag menar att det är djävulen själv som driver gäck med dem. Så här låter det: när Herren Gud skapade en präst, då tittade djävulen och ville härma honom, men rakade hjässan för mycket, så att det istället blev en munk. Där är munkar djävulens skapelse. Detta är väl sagt på skämt och rent hädiskt, men innebär också en klar sanning. Ty där djävulen ser att Gud bygger upp ett litet andligt folk i inbördes lydnad och kärlek, så kan han jan inte tåla det utan han måste bygga sitt kapell eller en krog intill kyrkan och därefter lära ut munkeri, fattigdom och grå kåpor m.m. Så har alltid munkarna varit djävulens präster. Ty det är idel djävulsläror som de driver – vilket även S:t Paulus kallar dem – egna hugskott, varmed de vill överträffa Guds verk och göra något bättre än dessa.” S. 246.

”Om du nu vill beskriva en kristen eller måla av en, så får du inte måla honom så att han skiljer sig från andra kristna utan den ene är i alla stycken den andre jämlik. Du får inte måla av honom med sådana särdrag som att denne kristna är man eller kvinna, präst eller lekman, tiggare eller furste, hantverkare eller kartusianermunk. Han undgår nämligen genom dylika särdrag ingen förändring utan förblir i jämförelse med andra helt och fullt en kristen till sitt väsen, så att han är en så god och helig kristen som någonsin S:t Petrus eller S:t Paulus, och ingen är förmer eller bättre än han. Ty i den mån S:t Petrus till sitt kristna väsen är bättre än jag, så måste han ha haft en bättre Kristus, ett bättre Evangelium och Dop.” S.266.