Smärtans nödvändighet
Har genom mitt liv funderat mycket på varför man som människa måste lida. Varför all denna tränningsvärk inför det kommande livet? Vissa frågor besvaras bäst genom poesi, så jag skrev en dikt.
Det rivs, det river
anden bygger nytt
fantasikonstruktioner vittrar
själen blir förbytt
den blodiga duvan kvittrar
fuskbygget blir grus
stoftet formas åter
hjärtegryn i ett hus
klagans slägga låter
det rivs, det river
det skriker, det bliver
törnen i köttet bultar
den gamle Adam gråter
ett litet barn som tultar
han ingenting förlåter
en falsk messias vägrar dö
spikar upp sig för vem
blöder leende i nyfallen snö
låtsas himlen är hans hem
det rivs, det river
det skriker, det bliver
hudens kalla lapptäcke
bres ut över själens hav
trodde kanske det räckte
att älskas utan krav
i samma eld brinner alla
saltet skall få oss att kvida
hör Satans hundar skalla
hjärtats lögner skall svida
vi rivs, vi river
vi skriker, vi bliver
