Lägesrapport från Babylon

Det är alltid trevligt när de som skriver debattartiklar har kunskap och erfarenhet inom det område som denne skriver inom. Så är även fallet i Staffan Bergströms debattartikel ”Det finns inget befruktningsögonblick” http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=209676 Det är också helt klart (även för en person som jag själv som saknar en del kunskap i ämnet) att ”befruktningsögonblicket” såsom  det kanske ter sig för folk, inte stämmer med det komplexa orsaksförslopp som kan kartläggas inom biologi, medicin, zoologi etc.    

Det som är mindre trevligt är att det är otydligt vad artikelns tes (ges av rubriken) betyder för den moralfilosofiska frågan om abort och människovärde. Såsom jag läser artikeln så anser jag att det finns en fara att artikelns tes misstolkas som ett bra argument för fri abort (för det är det inte).

Författaren skriver åtskilligt om dödsfall gällande illegala och misslyckade aborter.  Dessa är tragiska och jag kan inte föreställa mig det lidande som finns i vissa delar av världen. Jag tycker dock inte att detta lidande är det mest centrala för frågan om abort. Den mest centrala frågan måste handla om när vi anser att något kan kallas människa och när något inte är det. Om foster på två månader är en människa så spelar misären mindre roll, att döda ett foster är att döda en människa. Endast om fostret inte är en människa kan kvinnors lidande runt om i världen vara det mest centrala.  

Bergström skriver: ”En mycket viktigare aspekt (än att säga att livet börjar i befruktningsögonblicket) är att ta ställning till vad som är ’skyddsvärt liv’”. För en kristen är utgångspunkten för mänskligt värde inte att försöka peka ut en specifik punkt i utvecklingen och säga här är ”befruktningsögonblicket”. Utgångspunkten för en kristen måste vara själens vara eller ickevara. Om ett foster har en själ så är det ”skyddsvärt liv” oavsett vilken fas i utvecklingen denne må vara i. Bergström talar om ett slutande plan – jag ser det mer som ett ”antingen eller”-förhållande. Knäckfrågan är själen och inte sena aborter. Det är själen som äger mänskliga rättigheter utifrån ett kristet tänkande, inte celler som delar sig eller neuronala nätverk.

En del menar att det inte finns goda argument för att vi har en själ och att detta skall betraktas som tro och därför inte skall påverka samhällets lagar. Jag menar att det finns utmärkta skäl att tro att vi har en själ (oavsett tro eller icketeism) och att en kristen människosyn visst kan påverka samhället utan att sekularisterna behöver gå ner i spagat.

Artikeln hade varit bättre om den fokuserat på att antingen förneka eller bejaka själens existens.  På så sätt hade frågan ställts på sin spets och läsarna hade bättre förstått varför ämnet befruktningsögonblick är relevant.