Toleransen för hyckleriet
Ibland saknar jag filosofistudierna. Ibland saknar jag diskussioner kring huruvida ett klart definierat argument är hållbart eller inte. Ibland saknar jag att veta exakt vad det är som diskuteras. Att livets frågor inte enkelt går att paketera och dissekera är naturligtvis inget jag är ledsen över, men det tär på själen att höra människor ventilera åsikter för att det känns behagligt snarare än för att det som sägs är vettigt.
Vad jag reagerar på om och om igen då jag läser krönikor, kommentarer på sociala medier och debattartiklar, är hur många människor som saknar förmågan att vara konsekventa. Hyckleri och dubbelmoral tycks vara standarden snarare undantaget för alla debatter oavsett om det handlar om skattepolitik eller religion.
Låt oss ta ordkriget kring en krönika som Marcus Birro skrivit: ”Att älska är svårt” ( http://www.expressen.se/kronikorer/marcusbirro/1.2331532/marcus-birro-att-alska-ar-svart) Jenny Östergren skrev ett svar till krönikan med titeln ”Att hetsa upp sig över Jesus i en läderbralla känns därmed som en kränkning” (läs den på http://www.expressen.se/kronikorer/jennyostergren/1.2338039/jenny-ostergren-att-hetsa-upp-sig-over-jesus-i-en-laderbralla-kanns-darmed-som-en-krankning).
Östergrens artikel påminner mig om att den nya fundamentalisten inte är religiös utan helt sekulär. I grund och botten handlar fundamentalism om oförmågan eller kanske oftare om oviljan att kritiskt granska sin egen position och även att försöka att förklara sin egen position för någon som inte delar denna. Östergrens svar är just ett sådant fundamentalistiskt svar som inte försöker förklara sin egen position utan istället hånar och förvränger. Birro försökte förklara att något heligt är något värdefullt som andra inte utan anledning skall spotta på eller dra ner i smutsen. Birros resonemang (om än oftare poetiskt än argumenterade – snälla Birro var tydligare i dina resonemang) handlade om hur religion behandlas i dagens samhälle i allmänhet. Östergrens svar fokuserar på exemplet på Jesus i läderbyxor (detta ämne gavs en hel mening i Birros krönika). Östergrens svar avslutas med en tämligen pladdrande och osammanhängande svada om vad som är heligt. Östergren tar upp Eva Dahlgrens föreställning Ingen är som jag och menar att heligheten enligt denna är ”vördnaden för varje människas inre universum”. Att föregående inte är Östergrens egen slutsats är ju tydligt eftersom hon inte vördar Birros inre universum. Sen skriver Östergen: ”Humor är kanske det heligaste av allt. Flatgarvet som fanatismens bästa motmedel”. Mitt motförslag är att hånskrattet är det främsta uttryckssättet för den typ av fundamentalism som Östergren tillhör. Ett annat tydligt exempel på detta är Magnus Betnér som kallade en hel show för ”Ingenting är heligt”, men som ändå med jämna mellanrum känner att han behöver moralisera kring diverse saker. Inget är heligt så länge inte Betnér tycker det alltså …
Vad var det som Birro alluderade till och Östergren skrev om? Naturligtvis Elisabeth Ohlson Wallins kontroversiella fotoutställningar. Det kontroversiella var och är blandningen av religiösa motiv och människor i vågade kläder som uppvisar homosexuella affektioner.
Jag vill klargöra två saker. För det första, bara för att ett kulturellt fenomen skapar debatt och kontrovers betyder det inte att det är bra konst eller tänkvärt. För det andra, så är det faktum att Elisabeth Ohlson Wallin utsatts för mordhot inte ett bevis på att det hon gjort är progressivt eller vettigt.
Motivet eller driften bakom Ohlson Wellins diverse fotoutställningar är för mig relativt irrelevant. Det spelar ingen större roll om hon ville visa på Guds allomfattande kärlek för HBT-personer eller inte. Poängen är att hon borde ha fattat att hennes verk skulle öka motsättningar mellan olika grupper och väcka ont blod snarare än inbjuda till en rationell debatt (en rationell debatt som faktiskt skulle hjälpa HBT-personer att accepteras). Jag hade också kunnat bidraga till irrationell och hatisk debatt i samhället om jag så ville. Ett exempel på hur jag hade kunnat göra det följer nu.
Min utställning hade jag kallat för ”Kärleksfull underkastelse” och dess tema hade varit att ateistiska kvinnor när som helst är fria att underkasta sig den könsmaktsordning som skapats av den kristna guden. Första bilden hade varit en wanted-poster föreställande Mary Wollstonecraft. Texten hade lytt: ”Efterlyst för att hon rymt från köket. Efterlyses levande eller bytes mot lydigt fruntimmer från Sydostasien”. Nästa bild hade varit en photoshopad bild på Gudrun Schyman iförd nunnekläder med texten: ”Nu har hon lärt sig att tiga i församlingen”.
Hade ovanstående hjälpt till med att skapa en diskussionsplattform om könsroller? Nej naturligtvis inte eftersom det är plumpt och barnsligt.
Poängen är i någon mån att rättigheter och kreativ frihet aldrig kan löskopplas det samhälle som vi faktiskt alla lever i. Yttrandefrihet är viktigt för ett bra samhälle men det är lika viktigt att de som lever i samhället faktiskt jobbar för gemensam respekt och medmänsklighet. Denna respekt uppnås bara om man faktiskt bryr sig om de människor som är ens meningsmotståndare och vad de tror på, snarare än letar efter ryggdunkningar från folk som delar ens åsikter. Skall vi ha ett samhälle som är tolerant på riktigt så måste vi respektera folks gränser för helighet. Inte in i absurdum men respekten skall åtminstone vara utgångspunkten.
Det hycklande med både Ohlson Wahlins utställningar är att hon försökte gestalta kärlek men inte visade någon större kärlek gentemot dem med en mer konservativ syn än hennes egen. Att Östergren inte fattar Birros artikel detta beror på att hon inte har någon större empati för den andra sidan i debatten – och det var väl just det diskussionen om HBT och religion handlade om till att börja med.
Läs kommentarer från annat folk på Dagen:
“Min utställning hade jag kallat för ”Kärleksfull underkastelse” och dess tema hade varit att ateistiska kvinnor när som helst är fria att underkasta sig den könsmaktsordning som skapats av den kristna guden.”
Vad ska man säga om det? Att Uganda vore ett paradis på jorden för dig där du kan våldta och mörda både barn och kvinnor i Kristendomens namn eftersom du har den Kristna gudens könsmaktsordning på din sida?
Varför säger jag det, du som tycker att det vore fel och betecknade det som fel?
Jo, för att av allt du kunde komma på så var det just det du valde eftersom ditt hat mot kvinnor som vågar opponera sig såsom Östergren hade mage att göra överskrider den gräns som kan anses vara sunt.
Om yttrandefriheten vore begränsad till det som aldrig kan “kränka” andra så skulle inget av det du läser någonsin kunnat skrivas eller sägas, det finns alltid en idiot, såsom du, som absolut måste känna sig kränkt.
Kalle Kokain
februari 23, 2011 vid 9:50 e m
Jag känner inget hat och jag känner mig inte kränkt. Var får du det ifrån? Sådana här kommentarer är precis av den typen av osammanhängande känsloventileringar som jag skrev om i början av mitt inlägg.
Skriv inga kommentarer om du inget vettigt har att säga.
domedagsprofet
februari 23, 2011 vid 10:03 e m