Skitartikel och konstig forskning
Jag har länge irriterat mig på den konstiga syn på sex som finns bland många av mina kristna systrar och bröder – så jag blev bedrövad när jag läste Therésia Erneborgs artikel i ”Ny undersökning: Religiösa porrsurfar mer än andra” på http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=163519
I artikeln dras flera slutsatser:
”Ju mer religiös och konservativ man är, desto mer ser man på porr. Det visar en undersökning av amerikaners porrvanor.”
”Av de tio delstater där flest köpt nätporr röstade åtta på John McCain i presidentvalet. Bland de tio minst porrköpande staterna, röstade sex på demokraternas kandidat Obama.”
”Utbildning och storlek på hemstad visade sig också ha betydelse för porrintresset. Det är tydligt i genomgången att människor som bor i större tätorter och städer med universitet och högskolor porrsurfar mindre än de som bor i små orter utan större lärosäten.”
Efter att faktiskt ha läst forskningsrapporten så insåg jag dock att artikeln var extremt missvisande. Följande saker ligger bakom detta.
1) Begränsat urval
“From a top-10 seller of adult entertainment, I obtained a list of the zip codes associated with all credit card subscriptions for approximately two years, 2006–2008. While it is difficult to confirm rigorously that this seller is representative, the seller runs literally hundreds of sites offering a
broad range of adult entertainment.”
Problem nummer ett är alltså att vi inte vet ett dugg om hur pass representativ siffrorna är och dessutom är det endast en leverantör. Problem nummer två är att siffrorna inte säger någonting om vilken religion som porrkonsumenterna har. Salt Lake City har till exempel en stor homosexuell minoritet som knappast är mormoner.
2) Två separata datainsamlingar
Författaren länkar ihop olika insamlade data på ett ganska konstigt sätt och när man tittar på hur porrabonnemangen fördelar sig på olika stater så är det inte alls så att det finns ett allmänt mönster som visar på att konservativa ”kristna” delstater dominerar porrkonsumtionen.
Följande stater hade högst antal porrkonsumenter 1) Utah 1.69, 2) Hawaii 1.37 3) Alaska 1.15
Följande stater hade lägst antal porrkonsumenter 1) West Virginia 0.50 2) South Dakota 0.55
3) Arkansas 0.58 4) Mississippi 0.59
Hur sjutton kan man påstå att ovanstående resultat skulle visa på ett samband mellan religiositet och porrkonsumtion? SPECIELLT NÄR TRE AV FYRA AV DE STATER SOM HAR LÄGST PORRKONSUMTION LIGGER I BIBELBÄLTET!!!!!!!!!!!!
Vad sägs om att geografi kanske spelar roll? Alaska är ju rätt kallt? Kanske kristna köper sin porr snarare än laddar ner sin porr? Kanske har det med utbildning att göra i första hand? Det går inte att dra slutsatser av den typ som görs i artikeln – det finns helt enkelt för många variabler att ta hänsyn till. Gjorde ett arbete om pornografi då jag läste utvecklingspsykologi – då jag tittade på korrelationen mellan antalet våltäkter och porrkonsumtion så såg jag i Sverige positiv korrelation men om man tittade man på Japan så såg man en negativ korrelation. Exakt samma metod ledde till precis motsatta slutsatser i olika fall helt enkelt därför att metodologin inte var tillräckligt stringent. Något liknande kan sägas om den forskning som artikeln hänvisar till.
Jag blir så trött. Vad lär sig journalister på sina utbildningar? Det tog mig tio minuter för att inse att forskningsrapporten inte alls sa det författaren till artikeln sade. Speciellt på Dagen som om och om igen måste hantera alla stereotypa bilder om kristna och kristendom som finns. Suck suck.
Konservativ svada?
Heterosexualitet och könsmaktsordning är en del av den naturliga ordningen
En sak som alltid kommer upp, antingen förr eller senare, då man pratar religion, är sex och genus. Personligen så kan jag inte låta bli att tycka att det är aningen bisarrt att dessa saker ges en sådan viktig position i diskussionen, men i en värld utan objektiva moraliska värden där det egna subjektet är alltings mått så är det ganska naturligt att det är viktigt för folk. Tänkte passa på att sammanfatta mina åsikter om dessa två ämnen samtidigt eftersom de har med varandra att göra. Varning för icke politiskt korrekta åsikter utfärdas. Allt som sägs nedan bygger på två premisser:
1) Bibeln är Guds ord.
2) Bibeln bör, trots att den innehåller olika typer av skrifter, läsas som en helhet. Detta innebär att ta hänsyn till den kontext som ett textställe står i både textuellt och rent historiskt/kulturellt.
Om någon av ovanstående två premisser är falska så är mitt resonemang också falskt. Sedan vill jag också påpeka att jag inte är intresserad av moralfilosofisk kritik ifrån ateister. För mig handlar rätt och fel om objektiva moraliska världen om sådana inte finns, är det ointressant att fundera kring moral. Vidare så är jag fullt medveten om att skapelseberättelsen bara är en myt eller en saga för merparten av alla människor i Sverige, detta rör mig inte i ryggen och är inte heller det som jag tänker diskutera här.
Allmänt om naturens ordning
En sak som ateister oftast missförstår och som även merparten av alla kristna är ganska dåligt pålästa om, gäller hur olika lagar och påbud i Bibeln skall kategoriseras och vilka som reglerna gäller. Väldigt ofta (åtminstone på nätet) så tas diverse påbud ur t.ex. 3:e Mosebok upp för att bevisa en viss poäng om kristendomens hemskhet. Den kristne brukar då svara att denna regel endast gäller judarna och att det är skillnad mellan den moraliska, ceremoniella och civila lagen i Moseböckerna och att endast den moraliska lagen gäller kristna medan de ceremoniella och civila lagarna gäller endast judarna och den teokrati som Gud upprättar i och med Moses. Denna tredelning är något artificiell (d.v.s. den finns inte uttryckligen i Bibeln) men den visar på att man måste läsa Bibeln noggrant och konsekvent – gör man inte det så har man heller ingen rätt att uttala sig om innehållet i Bibeln.
En noggrann läsning av Bibeln som helhet visar att det finns en naturlig ordning och en hierarki för människor. I Rom 13:2-4 (finns en intressant parallell i John 19:10-11) så skriver Paulus: ”De som motsätter sig överheten gör därför motstånd mot Guds ordning, och de som gör motstånd drar straff över sig själva. […] Det är inte för inte som överheten bär sitt svärd; den står ju i Guds tjänst som hämnare, för att vreden skall drabba den som gör det onda.”
Vänsterkristna tenderar att inte gilla ovanstående passage (man passar också på att påpeka det lustiga i 1 Kor 11:14-15 om att naturen lär oss att kvinnor skall ha långt hår) och man försöker här att bolla över till Gal 3:28 där det ju står att: ”nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus.” Galaterbrevspassagen är menad att visa på den potentiella friheten i kristendomen. Även om urkyrkan i hög grad präglades av ett jämlikhetsideal som var okänt i världen vid denna tid, så innebär detta inte att den naturliga ordningen var upphävd – detta blir tydligt om man läser just citatet ur Romarbrevet. Vad folket i urkyrkan förstod till skillnad från den mördande bondehopen som Luther senare skulle anklaga i sina skrifter var att friheten som Paulus talar om, var på det andliga planet. I Kristus Jesus är vi alla ett – i världen är vi fortfarande herre och slav, man och kvinna.
En superduperjättemegaviktig poäng i det här sammanhanget är den naturliga lagen inte är något som Gud skapar för att han sitter och läser Der Stürmer och gillar att förslava folk. Precis som Paulus säger så är den naturliga ordningen något som finns för att begränsa människans ondska.
Könsmaktsordningen
Det finns alltså en naturlig ordning. Denna naturliga ordning innefattar flera saker – ett sådant exempel är att barnet måste respektera sina föräldrar något som ju ges i ett av budorden (i den judiska teokratin skulle upproriska söner stenas till döds se 5 Mos 21:18-21). Den del av den naturliga ordningen som vi skall tala om, handlar om kvinnans strukturella underordning under mannen – något som är en del av Bibeln.
Man måste dock komma ihåg hur denna underordning kommer till stånd. Faktum är att det i första hand är ett straff för kvinnans olydnad. Enligt skapelseberättelsen (1:a Mos 3:16) så säger Gud till Eva innan Gud kör ut henne och Adam ut ur edens lustgård: ”Din man skall du åtrå, och han skall råda över dig”. Adam är inte bara den historiska person som sätter igång hela den mänskliga historiens tragedi han är också en slags kollektiv representant för hela mänskligheten, han är också en representant för alla män och Eva för alla kvinnor (smärtan vid barnafödande är ju ett straff som drabbar alla kvinnor). Denna ordning är bestående genom hela Bibeln (och för övrigt den anledning till varför kvinnliga attribut oftast inte bör tillskrivas Gud och varför Bibeln så konsekvent talar om Gud i manliga termer) för som Paulus skriver i 1 Kor 11:7-12:
”En man behöver ju inte ha något på huvudet eftersom han är en avbild och avglans av Gud. Men kvinnan är en avglans av mannen, ty mannen kommer inte från kvinnan utan kvinnan från mannen, och mannen skapades inte för kvinnan utan kvinnan för mannen. Därför måste kvinnan på huvudet bära ett tecken på sin rätt för änglarnas skull. Och ändå: i Herren kan inte kvinnan tänkas utan mannen och inte heller mannen utan kvinnan. Ty liksom kvinnan har kommit från mannen, så blir också mannen till genom kvinnan, och allt kommer från Gud.”
Och i Ef 5:21-33:
”Underordna er varandra i vördnad för Kristus. Ni kvinnor, foga er efter era män som efter Herren.
Ty en man är sin hustrus huvud liksom Kristus är kyrkans huvud – han som också är frälsare för denna sin kropp. Och liksom kyrkan underordnar sig Kristus, så skall också kvinnorna i allt underordna sig sina män. Ni män, älska era hustrur så som Kristus har älskat kyrkan och utlämnat sig själv för den för att helga den genom reningsbadet i vatten och genom dopordet. Ty han ville själv låta kyrkan träda fram till sig i härlighet utan minsta fläck eller skrynkla; helig och felfri skulle den vara. På samma sätt är också mannen skyldig att älska sin hustru som sin egen kropp. Den som älskar sin hustru älskar sig själv, ty ingen har någonsin avskytt sin egen kropp, utan man ger den näring och sköter om den så som Kristus gör med kyrkan – vi är ju delarna som bildar hans kropp. Därför skall en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de två skall bli ett. Detta rymmer en stor hemlighet, här låter jag det syfta på Kristus och kyrkan. Men dessutom skall var och en av er älska sin hustru som sig själv, och hustrun skall visa respekt för sin man.”
I det dialektiska förhållandet som råder mellan man och kvinna så är mannen närmast Gud vad det gäller makt och styrande. En del menar att man här måste se på den konkreta situationen som Paulus talade om för att förstå vad han försöker säga, men även om man gör det och inser att det i det ena fallet handlar om prostituerade kvinnor I Korinth så förändrar det inte i sak att Paulus talar om den naturliga ordningen. Det är helt klart att Paulus här i båda ställena refererar tillbaka till skapelseberättelsen och genom att göra det så säger han också att denna ordning fortfarande råder. Det handlar om en metafysisk skillnad i status – kvinnor är underordnade män – nu, då och framtill domedagen. I den nya skapelsen kommer vi dock förmodligen att vara könslösa av döma av Matt 22:30 och således kommer heller ingen könsmaktsordning att existera där heller.
Ovanstående gör att jag inte med gott samvete kan säga att jag tror att det här med kvinnliga präster en bra idé. Skall Guds ordning vara manifesterad i en församling så kan den inte ledas av en kvinna. Svenska kyrkan har haft kvinnliga präster i 50 år. Under dessa 50 år så har antalet personer som tror på Gud i Sverige minskat från när nära nog 80-90% gudstroende till cirka 40% flumtroende. Detta kan man naturligtvis inte skylla på kvinnliga präster, snarare är det så att kvinnliga präster är ett symptom på ett samhälle i ett allmänt förfall.
Sexualitetens ordning
Då Jesus i Matt 19:3-6 enligt Bibel 2000 frågas om det är tillåtet att skilja sig av vilken anledning som helst så säger Jesus: ”Har ni inte läst att Skaparen från början gjorde dem till man och kvinna?” […]Därför skall en man lämna sin far och sin mor för att leva med sin hustru, och de två skall bli ett. De är inte längre två utan ett. Vad Gud har fogat samman får människan alltså inte skilja åt.”Notera här att Jesus, precis som Paulus gjorde i frågan om kvinnans relation till mannen, går tillbaka till skapelseberättelsen. Gissa varför! Därför att det handlar om en naturlig ordning som Gud instiftat. Det handlar inte om att Jesus kommer med ett nytt och öppet kärleksbudskap – han pekar tillbaka på den skrift som inleder Bibeln. Många förstår inte varför inte varför inte ett giftermål måste vara heterosexuellt utifrån ett kristet perspektiv. Bibeln förtydligar varför. Paulus talar om den sexuella föreningen som sker i och med äktenskapet som något som rymmer en stor hemlighet. En del av detta är att samma ord för den enhet som finns inom treenigheten som för det som sker i den sexuella föreningen mellan man och kvinna. Att det handlar om just man och kvinna och att två män inte kan bli ett kött ges indirekt av vissa ställen i Bibeln (3:e Mos 18:22, Rom 1:25, 1 Kor 6:9 och 1 Tim 1:9). Vidare så är sexualiteten detta något som kommer närmast helighet i det vi människor gör, eftersom den mänskliga sexualiteten ger oss möjligheten att deltaga i Guds skapelse på ett alldeles speciellt vis. Att Gud är skaparen är en väldigt central egenskap hos Gud. Sex är en akt som, under rätt betingelser, avspeglar Guds skaparvilja i den här världen. Sex är en helig handling. Men denna skaparvilja kan inte manifestera sig på vilka sätt som helst och på samma sätt är inte all mänsklig sexualitet bra sexualitet. Vad är det som avgör vilken typ av mänsklig sexualitet som helig och vad som inte är det? Jäpp, du gissade rätt: det sex som är i harmoni med Guds skapade ordning d.v.s. den som finns exemplifierad i skapelseberättelsen. Det är heller ingen tillfällighet att avfall från den sanna gudsdyrkan i Gamla testamentet beskrivs som hor och otukt. Sex är den mest intima formen av gemensam närvaro som finns, att knulla runt är att dra ner det heliga i smutsen.
Kärlek är alltså inte det som äktenskap och sex i första hand handlar om. Det är den naturliga lagen som är den som skapar ramverket för när sex är okej och när det inte är det. Vad det gäller den naturliga ordningen så är det helt irrelevant om homosexualitet existerar bland fiskmåsar och diverse apor och det är också helt irrelevant om homosexualitet är genetiskt och hormonellt betingad eller om det är resultat av social påverkan. Vad det gäller homosexualitet i naturen så går det inte att utifrån enskilda djurarter göra någon som helst bedömning eftersom man i så fall också exempelvis kan rättfärdiga ätandet av sin egen avkomma och incest. Vad det gäller huruvida homosexualitet är medfött eller inte (det mesta tyder på att det finns åtminstone en viss biologisk grund) så tycker de flesta av förståsigpåarna i detta känslodrivna samhälle att: om det är så att folk är födda homosexuella så måste det på något sätt betyda att det är moraliskt likgiltigt om man utövar sin läggning eller inte. Non sequitur. Det finns massor med saker som också tycks ha en genetisk komponent som aldrig skulle godkännas bara därför: pedofili, alkoholism etc. ”Men” säger den världsligt vise: ”homosexualitet skadar ju ingen”. Enligt vilket paradigm då? Om det finns en naturlig ordning i skapelsen för sex som jag just har diskuterat så skadar utlevd homosexualitet din själ.
Det finns empiri som eventuellt kan styrka påståendet om att homosexualitet är ett brott mot Guds ordning för skapelsen. Enligt en studie i Kanada så var den förväntade livslängden för homosexuella män 8-21 år kortare än för en heterosexuell man – kolla in forskarens kommentar kring denna studie på http://ije.oxfordjournals.org/cgi/content/full/30/6/1499 Satt en gång och läste psykologiska forskningsrapporter kring relationen mellan homosexualitet och diverse psykiska sjukdomar och andra dåliga saker. Jag vill minnas att jag hittade en positiv korrelation vare sig det rörde sig om impotens, narkotikaanvändande, självmord, depression. Naturligtvis finns det en del av det där som kan förklaras genom social stigmatisering, men frågan är om alla data kan förklaras på detta vis. För egen del tror jag inte det – det har sitt pris att gå emot den ordning som Gud skapat. Lite statistik för siffernörden föresten: http://www.freerepublic.com/focus/f-news/1502263/posts
Det finns dock en sak att komma ihåg i det här sammanhanget, homosexuella är ingen grupp som man skall välja som ett hatobjekt bara för att man vill känna sig rättfärdig och gudfruktig. När Paulus skriver om homosexualitet i Romarbrevets första kapitel så skriver han att homosexualitet är något som följer ur att man vänder sig ifrån i Gud och hans naturliga ordning. En del menar att detta handlar om enskilda människor men jag tror snarare att det handlar om oss som kollektiv. Adam och Evas beslut att vända sig ifrån Gud förändrade skapelsen. Vi föll alla tillsammans med dem. Samma sak gäller för det ogudaktiga Sverige, vi har fallit gemensamt ifrån Guds närvaro.
Avslutningsvis
Slutsatserna i det jag har skrivit var inga som jag ville komma fram till. Det är resultat av ett ärligt försök att försök förstå vad Bibeln säger. Den som inte tror mig kan kolla vad jag skrev i januari 2008 i inlägget ”Homotider” på den här bloggen.
From textförvanskning
En småkul grej som jag upptäckte i frågespalten på www.bibeln.se hade att göra med översättningen av Luk 17:34. Enligt de olika översättningarna ifråga lyder de på följande vis:
Bibel 2000: ”Jag säger er: den natten ligger två män på samma bädd; den ene skall tas med och den andre skall lämnas kvar.”
Bibeln 1917: ”Jag säger eder: Den natten skola två ligga i samma säng; den ene skall bliva upptagen, den andre skall lämnas kvar.”
Folkbibeln: ”Jag säger er: Den natten skall två ligga i samma säng. Den ene skall tas med och den andre skall lämnas kvar.”
Nedan följer svaret på frågan om ovanstående bibelställe ifrån http://www.bibeln.se/
Frågeställaren har fäst sig vid Luk 17:34-35 där det står i Bibel 2000: ”Den natten ligger två män på samma bädd; den ene skall tas med och den andre lämnas kvar. Två kvinnor skall mala tillsammans; den ena skall tas med, den andra skall lämnas kvar.” I 1917 års översättning och i Svenska Folkbibeln står inte ordet ”män”.
Den grekiska texten har inga ord för ”män” eller ”kvinnor”. Men genusfrågan är ändå helt klar, eftersom ordningstalen är böjda i maskulinum respektive femininum. Samma förhållande gäller i svenskan, vi kan skriva ”den ene” och då är det en man, eller ”den ena”, och då gäller det en kvinna. I Luk 17:34 handlar det alltså om två män. När man avstått från att skriva ut det kan det bero på att man misstänker något omoraliskt. Men av allt att döma ger Lukas här en vardaglig scen. Kvinnorna är tidigt uppe för att baka bröd medan männen fortfarande sover. I parallellberättelsen i Matt 24:40-41 finns heller inte orden för ”män” och ”kvinnor” utsatta i grundtexten. Men där är de båda männen ute på fältet, och då vågar både 1917 och Folkbibeln skriva ut ordet ”män”.
Luk 17:35 följs av vers 37 i nyare bibelöversättningar. Vers 36 som fanns i Karl XII-bibeln utgörs just av Matteus-versen om de två männen på fälten. Det är ett exempel på hur den s.k. textus receptus helt i onödan i utjämnande syfte hämtade material från andra evangelier. Den s.k. Reformationsbibeln från 2003 återger denna vers 36 och scenen skiftar från två sovande män över två malande kvinnor till två män som arbetar ute på åkern.
Jag tror inte folk fattar exakt hur kul (eller tragiskt) ovanstående är. Översättarna till 1917 års översättning och till Folkbibeln har uppenbarligen blivit nervösa och tänkt: ”hjälp, tänk om Gud räddar bögar – låt oss göra en översättning som inte ger pojkarna i församlingen konstiga idéer”. Man behöver inte vara freudian för att inse den totala neuroticism som ligger och lurar. Det hela illustrerar på ett perfekt vis att det helt klart finns en falskt bibeltrogen kristenhet som är helt okritisk till sin egen tradition och som har noll i intresse av historia och av att förstå vilken kontext som en text uppstått i, vilket genre det handlar om etc.
Flashback
J och jag satt och smurfade YT-klipp och kom att kolla på den här studentmottagningssketchen med Grotesco – fullständigt briljant – det är exakt så äckligt på de flesta studentmottagningsfester som det är i klippet.
Efter att jag sett klippet så fick jag en flashback till dagen då jag tog studenten. Skulle egentligen gått på en stor fest för alla studenter men jag sålde biljetten till evenemanget till en klasskamrat. Dagen slutade istället med att jag och O satt i mitt rum, drack Sort guld och diskuterade Nietzsche.
Gud kanske vet
Egentligen så tycker jag att man inte skall driva med folks religion (undantaget är den mormonska tron och scientologin som så uppenbart är fantasifoster från början till slut) men jag kunde inte låt bli att le när jag hittade följande översatta stycke ur Rg veda på http://en.allexperts.com/q/Hindus-946/Philosophy-Culture-Study.htm
”That out of which creation has arisen,
Whether it held it firm or it did not,
He who surveys it in the highest heaven,
He surely knows–or may be He does not!”
Gud kanske vet – känns tryggt att veta.
Motbild
Det är inte kul att läsa om hur kristendomen sprids i Nord- och Sydamerika. Det finns en del saker som kanske kan nyansera bilden av Katolska kyrkans insatser där, men på det hela taget är det dyster läsning.
Hittade dock följande citat av dominikanerprästen Antonio de Montesinos där denne kritiserar Katolska kyrkans verksamhet i Sydamerika:
“You are all in mortal sin, and live and die in it, because of the cruelty and tyranny you practice among these innocent peoples. Tell me, by what right or justice do you hold these Indians in such a cruel and horrible servitude? On what authority have you waged such detestable wars against these peoples, who dwelt quietly and peacefully on their own land? Wars in which you have destroyed such infinite numbers of them by homicides and slaughters never before heard of? Why do you keep them so oppressed and exhausted, without giving them enough to eat or curing them of the sicknesses they incur from the excessive labor you give them, and they die, or rather, you kill them, in order to extract and acquire gold every day?… Are these not men? Do they not have rational souls? Are you not bound to love them as you love yourselves? Don’t you understand this? Don’t you feel this? Why are you sleeping in such a profound lethargic slumber? […] Know for certainty that in the state in which you are you can no more be saved than than Moors or Turks who have not, nor wish to have, the faith in Jesus Christ.”
Kul att läsa att det faktiskt fanns några som motarbetade den brutalitet som skedde.
Mer YT-trams
Bra människor introducerade nedanstående klipp ifrån Grotesco för mig. Sjukt roligt och burleskt.
”Jesus har aldrig funnits” … suck 2
Tyvärr så har konspirationsnissen bakom Zeitgeist bestämt sig för att göra en ny skitfilm med hittepåforskning. Tills dess att en bra genomgång av denna film dyker upp så tänkte jag bara posta två länkar som går igenom alla misstag som finns i den första zeitgeist-filmen. Det ironiska med zeitgeistfilmen är att den bevisar precis tvärtom vad den försökte bevisa. Det filmen bevisar är att det finns folk som är helt desperata i sitt hat för kristendom och att de tror på vad som helst för att få sin världsåskådning bevisad.
En film: http://www.youtube.com/watch?v=ej_coXEnKEI
En sajt: http://www.alwaysbeready.com/index.php?option=com_content&task=view&id=124&Itemid=107
En ärlig ateist
Hittade den här krönikan (eller vad man nu skall kalla det) skriven av Matthew Parris i onlinevarianten av London times – klipper in alltihop eftersom tidningsartiklar har en tendens att försvinna. Artikeln är skriven av en ateist som föddes i Afrika om den roll som kristen mission spelar i nutidens Afrika. Väldigt intressant och upplyftande.
From The TimesDecember 27, 2008
As an atheist, I truly believe Africa needs God
Missionaries, not aid money, are the solution to Africa’s biggest problem – the crushing passivity of the people’s mindset
Before Christmas I returned, after 45 years, to the country that as a boy I knew as Nyasaland. Today it’s Malawi, and The Times Christmas Appeal includes a small British charity working there. Pump Aid helps rural communities to install a simple pump, letting people keep their village wells sealed and clean. I went to see this work.
It inspired me, renewing my flagging faith in development charities. But travelling in Malawi refreshed another belief, too: one I’ve been trying to banish all my life, but an observation I’ve been unable to avoid since my African childhood. It confounds my ideological beliefs, stubbornly refuses to fit my world view, and has embarrassed my growing belief that there is no God.
Now a confirmed atheist, I’ve become convinced of the enormous contribution that Christian evangelism makes in Africa: sharply distinct from the work of secular NGOs, government projects and international aid efforts. These alone will not do. Education and training alone will not do. In Africa Christianity changes people’s hearts. It brings a spiritual transformation. The rebirth is real. The change is good.
I used to avoid this truth by applauding – as you can – the practical work of mission churches in Africa. It’s a pity, I would say, that salvation is part of the package, but Christians black and white, working in Africa, do heal the sick, do teach people to read and write; and only the severest kind of secularist could see a mission hospital or school and say the world would be better without it. I would allow that if faith was needed to motivate missionaries to help, then, fine: but what counted was the help, not the faith.
But this doesn’t fit the facts. Faith does more than support the missionary; it is also transferred to his flock. This is the effect that matters so immensely, and which I cannot help observing.
First, then, the observation. We had friends who were missionaries, and as a child I stayed often with them; I also stayed, alone with my little brother, in a traditional rural African village. In the city we had working for us Africans who had converted and were strong believers. The Christians were always different. Far from having cowed or confined its converts, their faith appeared to have liberated and relaxed them. There was a liveliness, a curiosity, an engagement with the world – a directness in their dealings with others – that seemed to be missing in traditional African life. They stood tall.
At 24, travelling by land across the continent reinforced this impression. From Algiers to Niger, Nigeria, Cameroon and the Central African Republic, then right through the Congo to Rwanda, Tanzania and Kenya, four student friends and I drove our old Land Rover to Nairobi. We slept under the stars, so it was important as we reached the more populated and lawless parts of the sub-Sahara that every day we find somewhere safe by nightfall. Often near a mission.
Whenever we entered a territory worked by missionaries, we had to acknowledge that something changed in the faces of the people we passed and spoke to: something in their eyes, the way they approached you direct, man-to-man, without looking down or away. They had not become more deferential towards strangers – in some ways less so – but more open.
This time in Malawi it was the same. I met no missionaries. You do not encounter missionaries in the lobbies of expensive hotels discussing development strategy documents, as you do with the big NGOs. But instead I noticed that a handful of the most impressive African members of the Pump Aid team (largely from Zimbabwe) were, privately, strong Christians. “Privately” because the charity is entirely secular and I never heard any of its team so much as mention religion while working in the villages. But I picked up the Christian references in our conversations. One, I saw, was studying a devotional textbook in the car. One, on Sunday, went off to church at dawn for a two-hour service.
It would suit me to believe that their honesty, diligence and optimism in their work was unconnected with personal faith. Their work was secular, but surely affected by what they were. What they were was, in turn, influenced by a conception of man’s place in the Universe that Christianity had taught.
There’s long been a fashion among Western academic sociologists for placing tribal value systems within a ring fence, beyond critiques founded in our own culture: “theirs” and therefore best for “them”; authentic and of intrinsically equal worth to ours.
I don’t follow this. I observe that tribal belief is no more peaceable than ours; and that it suppresses individuality. People think collectively; first in terms of the community, extended family and tribe. This rural-traditional mindset feeds into the “big man” and gangster politics of the African city: the exaggerated respect for a swaggering leader, and the (literal) inability to understand the whole idea of loyal opposition.
Anxiety – fear of evil spirits, of ancestors, of nature and the wild, of a tribal hierarchy, of quite everyday things – strikes deep into the whole structure of rural African thought. Every man has his place and, call it fear or respect, a great weight grinds down the individual spirit, stunting curiosity. People won’t take the initiative, won’t take things into their own hands or on their own shoulders.
How can I, as someone with a foot in both camps, explain? When the philosophical tourist moves from one world view to another he finds – at the very moment of passing into the new – that he loses the language to describe the landscape to the old. But let me try an example: the answer given by Sir Edmund Hillary to the question: Why climb the mountain? “Because it’s there,” he said.
To the rural African mind, this is an explanation of why one would not climb the mountain. It’s… well, there. Just there. Why interfere? Nothing to be done about it, or with it. Hillary’s further explanation – that nobody else had climbed it – would stand as a second reason for passivity.
Christianity, post-Reformation and post-Luther, with its teaching of a direct, personal, two-way link between the individual and God, unmediated by the collective, and unsubordinate to any other human being, smashes straight through the philosphical/spiritual framework I’ve just described. It offers something to hold on to those anxious to cast off a crushing tribal groupthink. That is why and how it liberates.
Those who want Africa to walk tall amid 21st-century global competition must not kid themselves that providing the material means or even the knowhow that accompanies what we call development will make the change. A whole belief system must first be supplanted.
And I’m afraid it has to be supplanted by another. Removing Christian evangelism from the African equation may leave the continent at the mercy of a malign fusion of Nike, the witch doctor, the mobile phone and the machete.
http://www.timesonline.co.uk/tol/comment/columnists/matthew_parris/article5400568.ece
