Vi är alla lite djävulsdyrkare (Luk 4:1-13)

Jesus återvände från Jordan uppfylld av helig ande, och ledd av Anden var han fyrtio dagar ute i öknen, där han sattes på prov av djävulen. Under hela denna tid åt han ingenting, och när den var slut blev han hungrig. Då sade djävulen till honom: ”Om du är Guds son, så befall stenen där att bli bröd.” Jesus svarade: ”Det står skrivet: Människan skall inte leva bara av bröd.”

Djävulen förde honom högt upp och lät honom i ett ögonblick se alla riken i världen och sade till honom: ”Jag skall ge dig all denna makt och härlighet, ty den har lagts i mina händer och jag kan ge den åt vem jag vill. Om du tillber mig skall allt detta bli ditt.” Jesus svarade: ”Det står skrivet: Herren, din Gud, skall du tillbe, och endast honom skall du dyrka.”

Djävulen förde honom till Jerusalem och ställde honom högst uppe på tempelmuren och sade: ”Om du är Guds son, så kasta dig ner härifrån. Det står ju skrivet: Han skall befalla sina änglar att skydda dig, och: De skall bära dig på sina händer så att du inte stöter foten mot någon sten.” Men Jesus svarade: ”Det heter: Du skall inte sätta Herren, din Gud, på prov.” När djävulen hade prövat honom på alla sätt lämnade han honom för en tid.

Det är intressant att Jesus efter dopet väljer att inte gå till människobyn (för att låna ett uttryck från Djungelboken) utan istället går direkt ut i öknen. Motivet bakom detta får vi aldrig reda på men resultatet är att han prövas av djävulen. Precis som Moses gör på Sinai berg (2 Mos 34) så fastar Jesus både från mat och vatten i över 40 dagar (vilket naturligtvis är ganska svårt att klara av utan hjälp från Gud) och talet 40 är ju också kopplat till antalet år som judarna tvingas vandra i öknen för sin olydnad mot Gud. Till skillnad från judarna så sätter Jesus inte Herren på prov utan motstår de frestelser som djävulen slänger emot honom. Den första handlar om mat och den andra om makt och ära. Vad den tredje frestelsen handlar om är mer otydligt (att man inte skall hoppa från höga höjder är tämligen uppenbart – annars säger det ”splatt”). Kanske är det en allusion till en obskyr utsaga om Messias. Jesus motstår frestelserna genom Andens styrka och genom att hänvisa till Skriften och sätter därmed exemplet för hur alla troende skall agera då de prövas eller frestas. 

Utifrån vårt mänskliga perspektiv så är det svårt att fullständigt greppa exakt hur Jesus upplevde denna prövning. Ett sätt att se på det ser vi till vänster. Jesus sitter hel och ren och chillaxar med en pittoresk solnedgång i bakgrunden. Om det är tänkt att den prövning som Jesus går igenom i öknen skall visa oss att  Jesus förstår våra prövningar så är den här tolkningen relativt meningslös. Var är ångesten liksom? Bilden påminner ju mer om den typ av bilder folk skrytuppladdar på Facebook. Jesus ba’: ”Måste instagrama this shizzle och visa hur awesome jag ser ut med ökensol i bakgrunden.”  Så gick det nog inte till…

Ett annat tolkningssätt ser vi i den här målningen av Ivan Kramskoy. Här ser vi Jesus så som jag föreställer mig att prövningen måste lämnat honom: nedbruten och trött. Som kristen är det lätt att tänka att Jesus med sin oförstörda natur inte riktigt förstår alla de frestelser som vi vanliga syndare går igenom. Jag tror det är precis tvärtom. Jag tror den prövning som Jesus gick igenom var långt mer intensiv och plågsam än den vi går igenom. Skillnaden ligger i att Jesus uthärdade och att vi inte alltid gör det.  Det är också värt att notera att djävulen (precis som i syndafallsberättelsen) på ett högst manipulativt sätt försöker använda Guds ord för att uppmana till synd. Till skillnad från de första människorna så låter sig Jesus inte luras utan svarar med den rätta tolkningen av vad Gud befallt. Det är en påminnelse om att det inte med nödvändighet finns fromhet bakom bibel-citat – ibland är det hin håle som predikar för oss ur Bibeln.

För många idag som kallar sig kristna så är djävulen och det demoniska väldigt långt bort. Tidigare hade jag väldigt svårt att läsa passager innehållande demoner och fan själv – för mig kändes dessa passager som saxade ur en fantasyroman. Det är först nu när jag verkligen på allvar försöker lägga alla gamla synder bakom mig som jag fått uppleva den demoniska världens verklighet. Skall jag vara helt ärlig så har jag svårt att se att man kan vara kristen utan att tydligt känna den ondes närvaro. De kristna jag mött som inte alls förstår påståenden om djävulens existens tenderar att vara väldigt ljumma i tron.

Läser man Bibeln så finns det en väldigt grundläggande och enkel poäng som många kristna ofta förtränger: Det finns bara två riken och ingen andlig gråzon. Den ena riket tillhör mörkret, djävulen, köttet och världen. Det andra riket tillhör Fadern, Anden, ljuset och Jesus. Vi måste välja. Väljer vi att leva som världen så väljer vi djävulen. När väljer vi då mellan Sonen och satan? Vi väljer hela tiden eftersom vi hela tiden prövas. När vi står emot frestelser så ärar vi Gud och när vi inte står emot så följer vi och dyrkar den onde. Ingen kristen står emot alla frestelser eller prövningar. Den enda som varenda gång klarade av att bli prövad var Jesus. Det är därför han är vårt enda hopp. Han är den enda som konsekvent vägrade att ära mörkret genom sina handlingar.

En del skulle säga att denna framställning är alltför svart-vitt och förenklad. Det är den inte. Poängen är inte heller att ge folk ångest. Poängen är att man skall vara vaksam och att man skall veta hur man skall agera då man prövas. Tipset är enkelt: Vi skall göra som Jesus gjorde.