Vi borde nå ut till alla (Luk 4:31-41)

Han kom till staden Kafarnaum i Galileen, och där undervisade han folket på sabbaten. De överväldigades av hans undervisning, eftersom det låg makt i hans ord. I synagogan fanns en man som var besatt av en oren demon, och han skrek högt: ”Vad har du med oss att göra, Jesus från Nasaret? Har du kommit för att ta död på oss? Jag vet vem du är, Guds helige.” Men Jesus hutade åt honom: ”Tig! Far ut ur honom!” Demonen kastade omkull mannen mitt ibland dem och for ut ur honom utan att skada honom. Alla greps av bävan och frågade varandra: ”Vad är det med hans ord? Med makt och myndighet befaller han de orena andarna, och de far ut.” Och ryktet om honom spred sig överallt i trakten.

Sedan lämnade han synagogan och gick hem till Simon. Men Simons svärmor låg i hög feber, och de frågade honom till råds om henne. Han gick fram och böjde sig över henne och talade strängt till febern, och den lämnade henne. Genast steg hon upp och betjänade dem.

Vid solnedgången kom alla till honom med dem som led av olika sjukdomar. Och han lade händerna på var och en och botade dem. Från många for det också ut demoner, som skrek: ”Du är Guds son.” Han hutade åt dem och förbjöd dem att säga mer, eftersom de visste att han var Messias.

Tidigt nästa morgon gick han därifrån, bort till en enslig plats. Folket började leta efter honom och kom ända dit där han var, och de ville hindra honom från att lämna dem. Men han sade till dem: ”Jag måste förkunna budskapet om Guds rike för de andra städerna också. Det är därför jag har blivit utsänd.” Och sedan predikade han i synagogorna i Judeen.

Jesus visar i den passagen att han menade allvar med att han kommit med befrielse. Det är intressant att feber i ett av fallen tycks kopplas samman med demonisk aktivitet. Detta betyder dock inte att all sjukdom betraktas som demonisk i Lukasevangeliet eller Nya Testamentet överlag. Det som dock är tydligt är att Jesus har befogenhet att kasta ut demonerna. Det stämde under den tid Jesus vandrade jorden och det stämmer fortfarande. Det är därför exorcism fungerar även idag.

Den andliga krigsföringen blir tydlig i det här avsnittet. En av demonerna frågar nästan retoriskt om Jesus kommit för att döda dem. Jesus svarar inte på hans fråga utan ber demonen att hålla truten (indirekt säger han dock att ”japp ni skall dö allihop…”). Det är uppenbart att Jesus försöker hindra demonerna att tala om för folket vem han är. Jesus identitet skall inte predikas av orena andar eller demoner utan av och genom Den Helige Ande. Det är uppenbart att Jesus redan från början var tvungen att agera på ett sätt som inte kommunicerade något om hans roll som Messias som var felaktigt. Att han ändå missförstods är ju tragiskt men ganska självklart om man tänker på hur människor är.

Slutet på stycket är också intressant. Folket tycks ränna efter Jesus som småbarn efter sina föräldrar men deras agerande är ändå felaktigt. De vill försöka få honom att bli en slags stabil faktor i deras närmiljö, men det är inget han är intresserad av eftersom hans roll är att följa Faderns vilja och nå ut till alla. Samma missionstänkande borde finnas hos andra kristna. Vår uppgift är inte alltid att stanna på en plats och bli trygga medelsvenssons utan att gå dit vi behövs.